fredag 26 maj 2017
Udinese-Brescia

Calciopoli och den märkliga historien om Dattilo…10 månaders fängelse, men för vad?

Sent under tisdagen kom de nya domarna i Calciopoliprocessen i Neapel och då dömdes Moggi men straffet kortades ner till hälften av det ursprungliga straffet då det blev 2 år och 4 månader istället för 5 år och 8 månader. Det fanns dock andra som också dömdes och bland dessa finner vi fotbollsdomaren Antonio Dattilo som dömdes till 10 månaders fängelse för en eventuell telefonkontakt med Moggi som skedde 2 månader efter matchen som han påstås ha fixat…

Ni vet ju alla hur mycket jag intresserar mig för calciopoli och allt det som hör till. Det är inget jag gör för att Moggi är speciellt sympatisk för mig, ej heller för att jag är en Juventino. Nej, jag gör det enbart för att jag håller av rättvisan och att jag vill att lagen ska vara lika för alla, exakt som det står så tydligt textat ovanför alla rättssalarna i Italien; ”La legge è uguale per tutti” (Lagen är lika för alla).
Jag vill med denna artikel försöka få er att förstå hur domarna i calciopoli egentligen arbetar, vilka kriterier man använder för att döma människor och varför jag ständigt envisas med att hävda att calciopoli bara är en enda stor fars med ett enda syfte… nämligen att förstöra Moggi och i viss mån även Juventus. Fallet Antonio Dattilo är bara en av de anklagelser som syftar till just detta och vill använda denna händelse som ett exempel för att hjälpa er att förstå och när ni läst detta så förstår ni säkert varför. /Lorenzo

Antonio Dattilo

Bakgrundsfakta
Antonio Dattilo var en av domarna som under calciopoli utpekades som en av Moggis ”killers” och han hade som uppgift att försöka få spelare varnade eller utvisade så att de skulle missa den kommande matchen mot Moggis Juventus. Enligt domarna i calciopoliprocessen fick han därför ordern av Moggi att se till att få vissa spelare i Udinese varnade så att de automatiskt skulle missa nästa match, den mot Juve, i detta fall handlade det om Udinese-Brescia som spelades den 26 september 2004.

Det som hände…
I matchen mellan Udinese och Brescia som dömdes av Dattilo så blev faktiskt tre Udinese-spelare varnade (Pinzi, Muntari och Di Michele), och domarna i calciopoliprocessen använde detta som ett bevis för att döma Dattilo (och i samma veva även Moggi) i den första processen. Allt detta enligt Auricchios undersökning, men det var bara det att de alla kunde spela mot Juve då de inte var ett gult kort från avstängning.
Okej, säger då åklagarna. Men utvisningen på Jankulovski då? Den kom just lagom till matchen mot Juve!
Dattilo ger mycket korrekt den tjeckiske spelaren ett rött kort som då automatiskt även innebär att han missar matchen mot Juve.
Men det är bara det att:

  1. Marek Jankulovski gav faktiskt ett rejält knytnävslag rakt i ansiktet på en motståndare innan han blev utvisad och
  2. utvisningen kom efter att linjemannen Camerota såg händelsen och därefter signalerade till Dattilo att det skulle delas ut ett rött kort. Dattilo hade alltså missat denna regelöverträdelse helt och hållet och det är fastslaget av domstolen där Camerota inför ed berättade hela sin version.

Camerota låg alltså bakom att Jankulovski missade matchen mot Juve (om man naivt vill påstå det och glömma bort att där faktiskt fanns en regelöverträdelse som förtjänade en sådan bestraffning). Men Camerota blev aldrig dömd för något. Domaren Casoria tar del av allt ovanstående och friar därför Dattilo från dessa två anklagelser i den föregående processen, men Antonio Dattilo döms ändå för att han skulle ha haft telefonkontakt via de schweiziska SIM-korten med Moggi strax innan matchen. Domen föll och det blev ett år och tre månader, plus 25.000 euro i böter. Ännu i den senaste domen som ägde rum i början av denna vecka fälls Dattilo, men nu lyder domen 10 månaders fängelsestraff.

Marek Jankulovski som blev utvisad inför matchen mot Juventus

Nu är det faktiskt så att Dattilo under ed alltid har svurit på att han aldrig varit i besittning av ett enda schweiziskt SIM-kort, men det verkliga problemet är när man mer noggrant kontrollerar dessa papper, en sak som åklagarna borde ha gjort, men som man inte gjorde (vem vet varför?). Då framgår det klart och tydligt i tabulaterna att detta ”telefonsamtal” ägde rum den 12 november 2004, två månader efter (!) matchen. Ett misstag som man lätt skulle ha kunnat upptäcka, i alla fall så trodde Dattilos advokat det och ansåg att man framför sig hade ett enkelt och lätt sätt att lösa fallet. Men, Dattilo dömdes trots det…
Anledningen? Ja, för mig är det ganska så uppenbart. Man vill hålla anklagelserna mot Moggi vid liv och samtidigt även mot Giraudo, då han också står anklagad för just denna match.

Vill i sammanhanget tillägga en sak gällande de schweiziska SIM-korten, ifall någon nu undrar. Moggi var i besittning av dem, det har han förklarat öppet och det var ingen hemlighet. Allting fakturerat i Juventus räkenskaper och hade som syfte att skydda sig mot ”industrispionage”, främst då från Moratti  & Co, för att skydda Juve när man gick in på spelarmarknaden. Det är en sak som Moggi förklarade redan i 2005 i domstolen, men som ingen då trodde på, men som senare visade sig vara helt riktig. Det är tekniskt möjligt att avlyssna utländska SIM-kort men som av någon oförklarlig anledning aldrig blivit av och domarna ”förmodade” bara att Moggi skulle ha ringt till några fotbollsdomare, men i vissa fall, som vid en närmare undersökning, fann man till exempel att Moggi skulle ha “ringt till en fotbollsdomare i Rom”, men det visade sig senare vara en pensionär istället. Det är omöjligt att vara exakt, då man aldrig kan veta vem som egentligen är i besittning av ett annat SIM-kort förutom det som Moggi själv hade i en av sina fyra telefoner. Moggi ringde i genomsnitt 400 gånger varje dag, en otrolig siffra egentligen! Men bara för att påminna, det finns INTE ett enda avlyssnat telefonsamtal mellan Moggi och någon aktiv fotbollsdomare bland alla de 140.000 samtal med Moggi, något många glömt bort eller kanske rentav inte visste, liksom det att vem som verkligen ringde till dessa aktiv domare var ingen mindre än Facchetti/Moratti och Meani/Galliani, speciellt de sista två.

Man använder sig av ”celler”, det vill säga i just det området bor denna eller denna person och sedan kopplar man ihop samtalen på detta sätt och det är lätt att begå misstag, och det har man alltså gjort flera gånger redan. Det hade alltså aldrig hållit som ett bevismaterial i en ”normal” domstol. Här talar vi bara om ”förmodade” samtal, om de sen verkligen ägt rum, kan ingen någonsin bevisa, inte heller vad man då pratade om.

Jag ser verkligen fram emot att få läsa domarnas motivationer till de senaste domarna som kommer om några veckor…
Tänkte bara ni skulle veta detta.

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *