Calciopoli, ett sår som ännu blöder: ”Jag förlorade min själ… de tog död på den”

”Jag förlorade min själ… de tog död på den”
Denna fras som blivit en slags symbol för allt det som calciopoli står för uttalades av Luciano Moggi, den 14 maj 2006, dagen då Juve slog Reggina med 2-0 och då vann sin 29:e Scudetto.
”Från och med ikväll så tillhör inte fotbollen längre min värld”, sade Moggi med tårar i rösten till de församlade journalisterna.

Juventus före detta sportdirektör Luciano Moggi

De allra första tecknen på calciopoli visade sig redan under 2005 då domstolen i Turin, efter det att massmedia gjorde dem uppmärksammade på att något kanske inte stod riktigt rätt till inom fotbollen, startade en undersökning. Denna undersökning som leddes av åklagare Raffaele Guariniello, ledde till slut inte någon vart och därför lades den ner då man ansåg att det inte innehöll något relevant. Samtidigt så pågick det en annan undersökning i Neapel som hade startat redan 2002, om calcioscommesse (vadslagning inom fotbollen), och man beslöt sig för att skicka dit alla akter och material (telefonavlyssningarna m.m) man hade för att se om det kunde vara till någon nytta att ha allt detta i denna undersökning.

Den 4 maj 2006 så publicerade plötsligt sporttidningen ”Il Romanista” de allra första utdragen från telefonavlyssningarna (materialet som man skickat ner från Turin till Neapel) där man kunde höra Moggi prata med domarcheferna som i sin tur pratade med aktiva fotbollsdomare. Man lade upp det sådär, utan att förklara mer detaljerat eller ingående vad det hela egentligen handlade om och för allmänheten såg det ut som något helt annat. Det var hårda tider där det inte gick en dag utan att man pratade om det i TV, i media, i pressen och där man anklagade Moggi på ett väldigt hårt sätt för att han skulle ha ”fixat” matchresultat och korrumperat fotbollsdomarna. Titlarna som skrevs med fet stil på förstasidorna var; ”Den största skandalen i fotbollshistorien!”.

Totalt handlade det om 43 personer som hamnade på de anklagades bänk, bland dessa återfanns domare, ledarna för bland annat Lazio, Fiorentina, Juventus och Milan, och andra ansvariga inom det italienska fotbollsförbundet.
Anklagelserna som framlades var hårresande. Man pratade till och med om en kriminell sammansvärjning, samma term som man inom rättsväsendet använder för att beskriva den organiserade brottsligheten och maffian.
Matcherna som man ansåg skulle vara fixade var hela 19 stycken, sju av dessa hade att göra med Juventus. Enligt anklagelserna så skulle ledarna för de olika fotbollsklubbarna haft ett exklusivt förhållande med domarcheferna och de ansvariga inom det italienska fotbollsförbundet FIGC (Federazione Italiana Giuoco Calcio) och italienska domarförbundet AIA (Associazione Italiana Arbitri).
Mer än så visste man inte.

Följden av detta gjorde att många lämnade in sina avskedsansökningar, en våg av avgångar, en verklig tsunami. De första att lämna var presidenten för FIGC, Franco Carraro, följd av sin vice,  Innocenzo Mazzini samt domarkårens president, Tullio Lanese, ordföranden för Lega Calcio, Galliani, men även Luciano Moggi, detta främst för att han ville ge fri väg för Juventus, så att de skulle få en möjlighet att försvara sig på allra bästa sätt. Sett hur det gick med en nedflyttning till Serie B så var det nog ett stort och ödesdigert misstag.

Franco Carraro Innocente Mazzini Tullio Lanese Adriano Galliani

Att leda anklagelserna var Attilio Auricchio och Giuseppe Narducci. Den förste var en major i Carabinieri (militärpolisen) i tjänst hos ROS i Rom, ansvarig för undersökningarna som man kallade för ”Off Side” och som tillsammans med sina Carabinieri lyssnade igenom alla de inspelade telefonsamtalen som man fått från Turin och som idag innehar en tjänst som kommunalråd i Neapel. Han gjorde tydligen inte karriär inom polisen efter detta som han själv hoppades på, tvärtom. Den andre, en civil domare, anställd av domstolen i Neapel var den som tillsammans med Filippo Beatrice (som 2009 lämnade processen) ledde calciopoliprocessen i Neapel. Narducci, liksom Auricchio, hamnade även han i Neapels kommunalråd till slut.

Attilio Auricchio Giuseppe Narducci Filippo Beatrice

Det absurda var att man helt enkelt ignorerade innehållet i anklagelserna, för det material som man hade till förfogande var mycket förvirrande, material som huvudsakligen härstammade från press och media. Mycket av detta ”hemliga” material, om inte det mesta, hamnade skamligt nog på de flesta antijuvetidningarnas redaktioner, främst då Il Romanista, Corriere dello Sport, Gazzetta dello Sport och andra välkända tidningar innan ens domarna kunde ta del av det!

En närgående undersökning visade att ”läckan” kom från major Auricchios egen dator och detta var något som han senare skyllde på att alla Carabinieri på hans kontor hade lyckats knäcka hans lösenord, som var hans födelsedatum och datumet för hans bröllopsdag…
Det enda som var säkert var att alla tidningar och massmedia gjorde allt för att skjuta högt på de anklagade, på de anklagades familjer, och främst då Moggis. Alla var säkra på sin sak; att han var ledaren för en kriminell organisation som hade ett enda syfte, nämligen det att få Juventus att vinna (som om att Juve behövde det…;).

Auricchio var inte svårhackad då alla kunde hans lösenord enligt honom

När Moggi tillsammans med sina advokater, efter många års ihärdigt arbete, äntligen kunde lägga beslag på allt detta material från processen (och mer därtill) så var det första man lade märke till att anklagelserna som lagts fram inte hade ett dugg att göra med det som massmedia skrek ut, skillnaden var avgrundsdjup.
De anklagade hamnade i blåsväder för en rad domarmisstag som domstolen ändå ansåg ”skadliga”. Åklagarna påstod att Moggi, tillsammans med Giraudo, var upphovsmännen bakom en organiserad sammansvärjning vars främsta uppgift var den att rigga matcherna, detta tillsammans med domarbossarna Bergamo och Pairetto. Allt detta för att dra fördelar och klättra i tabellen.
Lustigt nog så var det Juve som alltid sagt; ”Det är de andra lagen som har behov av hjälp, inte detta Juve.”

Giraudo, Bettega och Moggi Bergamo och Pairetto

De allra flesta juventini var övertygade om att processen skulle bevisa att så var fallet, men man tog inte med i sin beräkning att rättvisan var ”uthungrade”. På den tiden, i Italien, så var övertygelsen den att det måste finnas någon skyldig, tidningarna skrev så mycket om det, på TV talade man inte om annat och den allmänna opinionen var just denna, att Juve fuskade, trots allt, något man alltid misstänkt. Tiden var knapp, om två veckor skulle man spela VM i Tyskland och Blatter hotade med att utesluta Italien från denna turnering om man inte fann en lösning på detta så fort som möjligt. Så calcioprocessen tog knappt två veckor att genomföra, medan det skulle behövt minst 1-2 år för att göra en någorlunda grundlig undersökning av allt material.
Men objektivet var att sänka Juventus och dess dåvarande ledning, ett objektiv som man nådde främst tack vare ett mycket passivt och dåligt försvarsarbete av Juves advokater. Resultatet blev en nedflyttning till Serie B med poängavdrag.

Juventus dåvarande advokat, Cesare Zaccone, en civil advokat utan det minsta hum om hur sportsrättsväsendet fungerar (märkligt att man valde honom och inte en expert inom området) påstod ju att efter det att man läst akterna (för honom tog det 2 veckor, för Moggis advokater flera år) så fanns där en viss risk att Juventus, som klubb, kunde bli raderad… för alltid. Zaccone blev tillfrågad av domaren vilket straff som vore lämpligt för de inblandande lagen (första gången jag har hört talas om att en domare frågar en advokat om vilket straff man bör utdöma) och han svarade att ”Juventus förtjänar att dömas på samma sätt som de andra lagen.”  Serie B inräknat. Skillnaden var bara den att domstolen såg till att både Fiorentina och Milan slapp Serie B efter det att de överklagade, något Juve aldrig gjorde, egentligen var man på väg att göra det men kvällen innan beslöt man sig att inte göra det. Förmodligen var det ett drag av John Elkann/Montezemolo som ville bli av med triaden (Moggi, Bettega och Giraudo) till varje pris. Men mest troligt var att man utsattes för hårda påtryckningar:

  • ”Jag kommer att jaga bort den italienska fotbollen från FIFA, avstänger alla lagen, landslaget inräknat, från varje internationell turnering, ifall Juve inte avstår från sin överklagan till TAR.” Detta sade Guido Rossi i FIGC. Detta när det bara återstod två veckor innan VM 2006.
  • Joseph Blatter: ”Det är Montezemolos förtjänst att Juve inte gick till TAR med sin överklagan.”
  • Vänskapen mellan Marco Tronchetti Provera och Montezemolo var också en bidragande orsak. De båda inblandade i spionaffären där de båda var upphovsmännen till ”Tiger Team”, en hemlig organisation med uppgift att syssla med industrispionage, också inom fotbollen på uppdrag av Inter och därför försökte skydda varandra. Provera satt ju i både Telecoms styrelse som i Inter där han var den andra största ägaren och även president för Pirelli, Inters sponsor.

John Elkann och Montezemolo  Cesare Zaccone

De huvudsakliga anklagelserna var tre:

  1. Paparestas inlåsning i omklädningsrummet,
  2. de exklusiva förhållanden med domarcheferna, med alla hemliga möten, så pass hemliga att de anklagades fruar och barn var närvarande de med, till och med en trollkarl (står så i akterna), och
  3. att man hade skapat en organisation med huvudsyfte att hjälpa Juventus då så ”svaga” lag att vinna.

Tre saker som hade kunnat räcka för att få Juventus raderat från fotbollskartan för alltid, samma öde då för Moggi och Giraudo.

Men låt oss ta en närmare titt på dessa huvudanklagelser:

Paparesta och myten om inlåsningen i omklädningsrummet
Det var ett verkligt skämt, men inte något man direkt kan skratta åt. Detta ”skämt” föddes i en telefondialog mellan journalisten Tony Damascelli och Moggi: ”Ni räknas inte mer, man såg ju klart och tydligt att domarens assistent (Copelli) ville att ni skulle förlora.”  Han hänvisade till matchen Reggina-Juventus den 6 november 2004. Moggi svarade skämtsamt: ”Ja, och det var för just detta som jag låste in domarna i omklädningsrummet och slängde bort nycklarna.”
Självklart var det bara ett infall, men inte för åklagarna. För de var detta ett kriminellt förfarande; ”kidnappning av person” (står så i akterna). För detta blev Moggi straffad av det sportsliga rättsväsendet med motiveringen; ”För att han på ett ytterst våldsamt sätt, såväl fysiskt som verbalt, attackerat domarna i deras omklädningsrum.” Så skrev presidenten för rätten, Piero Sandulli, i sin anklagan mot Moggi.
Men idag vet vi ju alla att det aldrig förhållit sig så även om det finns en och annan som fortsätter att tro på dessa sagor (läs mer om det här).
Paparesta berättar själv sanningen i ett avlyssnat telefonsamtal mellan honom och Pairetto, en av domarcheferna; ”Moggi kom till omklädningsrummet och pekade fingret på min assistent och sade; ”Du är skandalös, lika skandalös som straffen du inte gav oss.” Till mig sade han; ”Med dig har vi aldrig haft någon tur, du är i alla den du alltid har varit.”
Är detta att betrakta som ett kriminellt förfarande?

Paparesta  Cristiano Copelli

Även Auricchio på en precis fråga från Moggis advokat, Prioreschi, sade att Moggis uppförande i sig inte var olagligt, men att det faktum att han gått in i deras omklädningsrum var det.
Synd bara att han inte var bättre informerad än så, för i ett cirkulär som Lega skickat runt till alla klubbar så står det klart och tydligt att det ÄR tillåtet att besöka domarnas omklädningsrum, före och efter matchen, medan det är strängt förbjudet att besöka dem under pågående match. Inte helt oväntat så avskrev domstolen i Reggio Calabria denna händelse med motiveringen: ”Det hände inget som kan vara föremål för brottsligt förfarande.”

Skandalmatchen (solklar straff nekad och två mål inkorrekt bortdömda) som gjorde att Moggi tappade humöret och klagade på Paparesta och hans assistenter:

De exklusiva förhållandena och de ”gömda” avlyssningarna
“Piaccia o non piaccia agli imputati non ci sono mai telefonate tra Bergamo o Pairetto con il signor Moratti”
“Vare sig de åtalade gillar det eller inte, så finns det inga telefonsamtal mellan Bergamo eller Pairetto med herr Moratti.”
Detta sade domaren Narducci till de församlade journalisterna i oktober 2008.
Men det han sade var egentligen falskt… för i mars 2010 så dök plötsligt alla telefonavlyssningarna upp, däribland de som rörde just Facchetti och Moratti, inte bara en massa telefonsamtal med Bergamo och Pairetto, men framför allt med några aktiva domare, främst då Massimo De Santis, en fotbollsdomare, vilket var strängt förbjudet. Meani och Galliani i Milan hade ständiga kontakter med bland annat Collina som de till och med träffade i smyg i Meanis restaurang ”Lodi” i Milano där Collina gick in bakvägen för att inte bli upptäckt. Här är det viktigt att betona att det var okej att ha en normal dialog med domarcheferna samt att det var rekommenderat för att skapa fina relationer, men att det samtidigt var strikt förbjudet att ha detta med domare. Moggi har aldrig någonsin haft kontakt med några fotbollsdomare, utan alla avlyssningar är från diskussioner med domarcheferna. Sammanlagt hittade man över 180 000 avlyssnade samtal. Men varför dök de upp så sent?

Meani  Facchetti och Moratti

Domaren Filippo Beatrice förklarade detta i en intervju med journalisten Andrea Fani i Corriere dello Sport med följande citat: ”Telefonavlyssningarna? De var ju över 150 000, för många redan då!”
Men vad säger han, vad menar han med det?
Det exklusiva förhållandet som Juventus hade med domarcheferna gjorde ju att de hamnade i Serie B och nu vet man att där fanns fundamentala avlyssningar som verkligen hade gett en klar bild över allt det som verkligen hade hänt fram till 2005. Försvann de på vägen eller? Ville man inte att de skulle komma fram?
Tycker att det är ett besynnerligt sammanträffande, det var ett grovt misstag utan motstycke.
Beatrice fortsätter i samma intervju: ”Vi började med en första ”screening” som gjordes av Carabinieri år 2006. Sedan fortsatte undersökningen utan att den ledde till just dessa telefonsamtal.”
För att få en klar bild av det hela, telefonavlyssningarna var 180 000, men bara en ytterst liten del av det använde man sig av i undersökningen, de som man ansåg vara värdefulla skickades till major Auricchio som efter avslutat arbete skickade det hela vidare till domaren Narducci. De flesta trodde nog att samtalen mellan Moratti/Facchetti/Bergamo/Pairetto/De Santis, liksom de med Meani/Galliani/Collina inte blev noterade. Men detta är falskt.

Sent en natt, närmare bestämt klockan tre i juli 2010 så ringde advokaten Nicola Penta upp Maurilio Prioreschi, Moggis advokat och författaren till den så omtalade boken ”30 sul campo, tutta l’altra verità su Calciopoli” (30 på plan, hela den andra sanningen om Calciopoli): ”Hör på, jag har nyss gjort en sensationell upptäckt. Det finns massvis med telefonsamtal med ledarna för de andra klubbarna. Jag har upptäckt att Carabinieri hade ett system där de satte en färgad ”baffo” (mustasch) på varje notering, grön för de ointressanta, gul på de intressanta och rött på de som indikerade att det innehöll ett brottsligt förfarande och massvis med samtal där man satte dit dessa röda mustascher handlar om Inter och Milan!”
Avlyssningar som dock aldrig nådde domstolen…

Maurilio Prioreschi  Nicola Penta

I januari 2009 så påbörjade man det som skulle kallas för ”moderprocessen” och först där överlämnades alla dessa 180 000 telefonavlyssningar brända på CD till domstolen. Man upptäckte bland annat att Leonardo Meani i Milan, bara under en fyramånaders period gjorde mer än 11 000 telefonsamtal. Man sade bland annat att dessa samtal och samtal mellan Inter och domarna var irrelevanta, men den federala åklagaren, Stefano Palazzi delade inte alls denna åsikt. Han skrev ihop en rapport på hela 72 sidor (ladda ner den här) som han överlämnade till FIGC där han kunde styrka att Inter gjort sig skyldiga till ”illecito sportivo” (olaglig sportverksamhet) vilket innebär brott mot Artikel 6 och som följdaktligen skulle resulterat i degradering till de lägre serierna. Men så finns det ju något som heter preskription. Efter 5 år så avskrivs ju allt, och till Morattis lycka så kunde detta fall läggas ner med hjälp av preskribering (varför många Juventini kallar Inter för Prescritti).

Många Juventini kallar Inter för Prescritti efter att preskribering räddat Morattis skinn trots tungt bevismaterial av Palazzi
Juventus blev aldrig dömda för ”illecito sportivo” utan bara Milan och Fiorentina, som ju överklagade, blev det. Det är här värt att notera att Juventus straff egentligen var en summa av tre överträdelser av Artikel 1 (det som man överträder vid straff för rasism på läktare, när en spelare i laget bråkat osv.). Överträdelse av Artikel 1 leder vanligtvis till böter och i värsta fall handlar det om enstaka poängavdrag, aldrig degradering. Men vad som hände var att man summerade dessa tre överträdelser av Artikel 1 till en ny påhittad artikel; ”illecito strutturato” (olagligt strukturerat), och med denna degraderades Juventus till Serie B.
”Olagligt strukturerat”… undrar vad det betyder egentligen?

Processen fortskred med andra högst överraskande anomalier, som den på vilket sätt hur major Auricchio förde sin undersökning. Under en av dessa sessioner så svarade han på advokat Prioreschis fråga; ”Hur och vem var utsedd att leda dessa undersökningar, och hur gick de till?”
Svaret var minst sagt hallucinatorisk; ”Vi baserade våra undersökningar på vad man skrev i Gazzetta dello Sport, på deras matchanalyser efter varje omgång och jämförde dem med avlyssningarna.”
Det var journalisten Michele Galdi som hjälpte Auricchio med materialet från Gazzetta dello Sport, där han var en av de ansvariga för sportsnyheterna inom fotbollen.
En domstol som alltså drar slutsatser baserat på en tidnings matchreferat. Men det slutar inte här, man upptäckte dessutom att de förutom att rådgöra med Gazzetta även besökte motståndarlagens olika webbsidor och olika forum för att där finna ”bevis” och ”prover” på att Juve verkligen fuskade. Otroligt, men tyvärr sant.
Förresten, major Auricchio i domstolen erkände att han var god vän med Romas sportchef Baldini ända sedan 2003.
Döm själv och dra era egna slutsatser.

Straffet
Allt detta skulle ändå inte räcka till för att ”frikänna” Moggi som man ju dömde ändå, men inte för att han hade kontakter med domarcheferna (vilket i sig inte är olagligt, det gjorde ju alla och förbundet uppmanade dessutom att man skulle göra det) utan för att han skulle ha försökt påverka dem. I oktober 2010 så beslutade domstolen dessutom att säsongen 2004/05 var regelmässigt utförd och att det inte förekom några som helst olagligheter och i samband med detta avslogs FIGCs krav på ersättning av Juventus som man i sin tur friade helt och hållet från alla anklagelser.
Denna process blev inte det som så många juventini egentligen önskade sig, den gav inte de önskade resultat som man så gärna hoppades på. Nicola Penta hittade ju många avslöjanden och bevis som skulle frikänt Moggi i vilken rättsal som helst, men det otroliga var att han inte bara blev nekad att lägga fram bevisen, de ville inte ens lägga in dem i akterna.
Återigen… döm själv.

Domen som kom den 17 december 2013 sänkte Moggis ursprungliga straff från 5 år till 2 och det faktum att han aldrig tidigare varit straffad blev en slags bonus för honom. Han är nu egentligen en fri man, men Moggi ger inte upp och tänker fortsätta ända tills han rentvås helt och hållet med mycket stora chanser att han får rätt till slut. Man får inte glömma bort att Lucianone, till skillnad från de andra sportcheferna, aldrig någonsin pratat med någon aktiv fotbollsdomare, ej heller träffat någon privat och bara en enda gång, i ALLA dessa avlyssningar, pratar om fotbollsdomare med domarbossen Bergamo.
Angående de två borttagna titlarna? Agnelli sade häromdagen att man vill vänta till processen slutar helt och hållet, det finns några överklaganden kvar, några domare som fortfarande är under process (ingen av dem har något att göra med Moggi eller Juventus) och då, men bara då kan Juve gå till attack. Man har lagen på sin sida enligt artikel 39 (läs mer om hur Juve kan överklaga trots allt här) som gör att man nu äntligen kan använda sig av den överklagan som advokat Zaccone aldrig använde sig av men som nu kan komma väl till lags. Man får bara en chans, man har bara en enda överklagan till förfogande, ett enda kort att spela ut.

Andrea agnelli

Så denna ”match” blir kanske den viktigaste som Juve någonsin kommer att spela och då gäller det att ställa upp med sitt allra bästa lag!

Vad kommer att hända inom den närmaste framtiden?

  • Moggis överklagan till högsta domstolen, datum ännu ej fastställt.
  • Giraudos överklagan till högsta domstolen, januari 2015.
  • Diskussionen i rätten om att få tillbaka Scudetton 2005/06 är fastställd till den 17 juni 2014.
  • 444 miljoner är det som Juve kräver av FIGC men det kommer man säkert aldrig att få se, men man kan använda det som en slags påtryckning.

All fakta i denna artikel är väldokumenterad och om du undrar något mer så ber vi dig att kontakta oss.

Fino Alla Fine!
/Lorenzo