tisdag 25 juli 2017
Juve-31

Lorenzo Callegari – Krönika – Juve har inga rivaler…

”Den som förolämpar andra gör det för rädsla eller hat.”
Niccolò Machiavelli (1469- 1527)

Varje tifoso (supporter) i vilket lag som helst känner alltid ett visst förakt mot ett eller två av de principiella rivalerna. Oftast är det först riktat mot den som finns i den egna staden, och sedan mot en annan som man helt enkelt inte står ut med eller klarar av. Det är så en interista hatar Milan och sedan Juve, en milanista hatar Inter och Juve, en romanista hatar Lazio och Juve, en laziale hatar Roma och Juve, en napolitanare hatar Juve, en från Florens hatar bara Juve, bolognese hatar bara Juve och de från Toro hatar inte bara Juve, utan de avskyr dem med.
Här kan vi fortsätta rad efter rad, men med få ord och lite tanke kan vi konstatera att där finns en gemensam nämnare… varje fan som inte är Juventino i Italien har alla en gemensam rival att hata, en fiende som de kan skylla på, ett lag som ger alibi när det egna laget spelar dåligt eller rentav förlorar. Gissa vilket lag detta är? Inte svårt att räkna ut, eller hur?

Som sagt, motivet för denna ”antijuve”-spridning på den italienska halvön är egentligen en multiplicerad sak, men jag måste först tillägga att om det första laget i Italien har vunnit hela 31 Scudetti och den som ligger närmast bara har vunnit 18 gånger, och där några av de riktigt stora lagen bara har vunnit 2-3 gånger, så är det ofrånkomligt att man blir föremål för hat och avund. Detta gör ju, och det är en typisk italiensk mentalitet, att när man har framför sig ett lag som alltid är så överlägset, alltid lyckas med sina objektiv, alltid är laget att slå, år efter år, ja då tar man till det mest klassiska av alla medel, man tror på konspirationer och intriger varje gång som Juventus vinner och ingen ägnar en tanke på att laget faktiskt har en otrolig organisation som fungerar och ett lag som verkligen är duktigt.
Om vi sen lägger till att de största italienska tidningarna och media har sina huvudkontor i Rom (Roma + Lazio) och Milano (Milan + Inter) så kan man nog lätt förstå varför det de senaste åren skapats en så dålig atmosfär och klimat omkring våra svartvita färger och vår klubb.
Frågan som man då automatisk ställer sig är; ”Men dessa djävulska bianconeri, denna symbol för det onda inom fotbollen, vem är det som hatar dem egentligen?”

Svaret är enkelt; ALLA, för Juventus har inga rivaler, de kan ju inte ha det av den enkla anledningen att ett lag som vunnit 31 gånger, ett hav av Scudetti, så många fler än någon annan, inte har en riktig rival.
Kanske finns det en rival, men denne skiftar från år till år. Det handlar om när man har en utmanare om Scudetton under den pågående säsongen, som med Parma 1995, sedan med Inter, Lazio, Roma, Milan och ibland även Napoli!

I Turin finns det ju visserligen en ”stadsrivalitet” med Toro, men Turin är egentligen Juves stad (inte för antalet fans där då Toros fans är i majoritet, men för att Juve med sin elegans och klass bäst representerar stadens historia). Sanningen är att Juve inte har ”sin” egen stad, det existerar inte bara en stad för Juve, utan där finns många städer och rivaliteten ändrar sig beroende på var man bor. En bianconero i Rom, som lever i en miljö, huvudsakligen bestående av romafans, upplever en stark rivalitet mot Roma, de som bor i Milano upplever sin rivalitet i Milan och Inter, de som har turen att bo i det vackra Florens känner av rivaliteten med Fiorentina, medan de i Turin nog är de enda som verkligen känner sig upphetsade när det drar ihop sig till Derby della Mole.

Man kan nog med all säkerhet fastställa att i Italien (och inte bara), idag, för en Juventino, så finns det inget annat lag som man hatar så mycket som Inter, detta gäller för alla Juventini, vart de än bor.
Det bara är så, inget man kan säga emot eller diskutera om.
Men det har egentligen inget att göra med det som utspelas på plan, utan det handlar om helt andra saker… när man ser att laget som egentligen aldrig lyckades slå Juve och som till slut var hela 15 poäng bakom Juve som vann ligan, men att laget ändå kunde stoppa Scudetton i fickan, och detta främst tack vare en före detta ledare i Inter som strax efter blev chefskommissarie för FIGC. Att sedan behöva se dem jubla och festa som galningar klädda i en vit smoking (se Materazzi i bilden nedan), att behöva lyssna när de i en kör tillsammans sjunger med hög röst; ”Vi vinner utan att stjäla”, att de fick köpa våra storstjärnor till ett vrakpris (var det inte samma spelare som fuskade, eller?). Hur vill man då att man ska känna sig innerst inne? Ett förakt skapades onekligen inom Juventinon mot interistan.
materazzi-smoking-bianco-inter

Materialet som den senaste tiden har kommit fram med bland annat Stefano Palazzis, den federala åklagarens, yrkande som han lämnade över till domarna handlade ju om just detta, alla dessa bisarra och mystiska telefonsamtal som Moggi & Co lyckats gräva fram tack vare ett sofistikerat datorprogram, där man klart och tydligt hör Facchetti och med honom många andra diskutera med fotbollsdomare (förbjudet) och andra representanter för domarkåren och inte bara för att prata om vädret.  Bergamo, representanten för fotbollsdomarna sade inför rätten redan 2006 att inte bara Moggi ringde honom (det var dock tillåtet och Moggi har för övrigt aldrig ringt en aktiv fotbollsdomare vilket alltså är det som är olagligt), utan att alla gjorde det, men mest av alla just hans bäste vän sedan barndomen i form av en viss Fachetti. Men ingen lyssnade på Bergamo, ingen brydde sig om detta, ingen ville ta tid på sig att kolla upp, antagligen var domarna i rätten stendöva eller så var de  kanske distraherade  för att de surfade på nätet, kanske för att kolla de senaste inlagda Youp*rn filmerna?

Med detta sagt, så har nu allt hamnat på sin plats (på plan då, eftersom att dessa bitar aldrig hamnar på plats utanför planen förrän vi fått tillbaka våra två Scudetti), och allt fortsätter precis som förut.
Inter hamnade på en god niondeplats. Tutto normale…
De köpte Forlan, anfallaren från Uruguay som man tänkte använda i Champions League (det var bara det att reglerna inte tillät detta). Fantastico…
Jonathan och Alvaro Pereiras Inter och Milly Moratti som i klubben innehar titeln ”artistisk direktör” (vad f*n gör en artistisk direktör i en fotbollsklubb egentligen? Ahh… det glömde jag bort helt och hållet, Inter är ju en Cirkus, så dumt av mig).
Allt detta gör att jag inte längre känner ett större hat mot detta lag, utan att jag till och med börjat känna en viss medkänsla, en viss sympati, stackare, vill ge dem en stor kram som tröst. De var ju nära att gå i konkurs igen, men Thohir kom som en räddande ängel. Synd bara att han inte vet något om fotboll, än mindre om hur det fungerar i Italien, men det lär han snart få reda på och då lämnar han landet med det första flyget, det kan jag lova er.

Det är ett faktum att hela Italien lever i denna galna men härliga sport genom att för det mesta tänka på Juventus före allt annat. Ena halvan hejar på Juve, den andra hatar dem. Så pass att när man skickade ner Juve till Serie B, så skickade man ner alla fansen med, inte bara de från Juve, men alla. Serie A var det egentligen inte så många som brydde sig om, man följde Serie B minst lika mycket, kanske ännu mer för den delen. Juves överlägsenhet på och utanför plan gjorde ju att interesset för Serie A minskade drastiskt och att den andra halvan av Italien lärde sig att heja på lag som Mantova eller Albinoleffe.

Det enda som gör mig föbannad idag är när fans till ett moståndarlag påstår att de är rivaler till Juve… Juve har inga rivaler…

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *