Krönika – Fallet Conte: Sanningen, mercaton, spänningarna… och uppbrottet!

Säkert var det stressen som var den mest bidragande orsaken, men det var även de många sammanstötningarna med klubben som gjorde att vägarna skildes åt. ”Om ni vill så lämnar jag”, ”Om ni vill så fortsätter jag”, ”Jag orkar inte mer”, ”Jag känner inte för att fortsätta”… Contes kretslopp i Juve var på väg att ta slut.

Att försöka sig på att förstå vad som orsakade den smärtsamma brytningen mellan Antonio Conte och Juventus är för de flesta i princip omöjligt då det hela är ett rent mysterium, men jag ska här försöka bygga upp ett scenario som kanske kan hjälpa dig att i alla fall kunna förstå det hela lite bättre. Häng med!

Conte sparkar igång från sidan av plan

Som i de flesta andra människoöden, när två parter håller på att skilja sig åt, så kan man finna sanningen och anledningen mellan de två parterna. Antonio Conte lämnade inte Juve för mercatons skull, men det blev kanske detonatorn som utlöste en redan existerande personlig kris, följden av en total och fullständig hängivenhet åt fotbollen. Conte är en verklig ”Anti-Coubertin”, vars motto därmed alltså var precis tvärtemot Coubertinens; ”Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl”. Att bara delta är inget Conte är intresserad av. Det han vill är att vinna, alltid, och det är väldigt stressigt. Att dessutom göra det om och om igen har säkert sugit ur honom all kraft, all energi (men även Juves, för den delens skull) ända tills avskedets stund.

Allt började egentligen redan efter den andra Scudetton. Det var en tung säsong, både utifrån ett tekniskt och humant perspektiv. Under sex långa månader fanns där ett otroligt slöseri med energi som fördubblades tack vare Contes hemska situation, då han var anklagad och sen avstängd för en påstådd inblandning i uppgjorda matcher i Calcioscommesse-skandalen. Segern 2013 betalades med blod, svett och tårar av klubben såväl som tränaren, som dagen före scudetton säkrades, den 5 maj, tillkännagav: ”Framtiden? Vi får se. Man måste vara tydlig och klar. Annars kan Juve fortsätta att vinna även utan mig”.
Tio dagar efter det sträcker han fram handen till Agnelli. “Vi fortsätter att med att konstruera”.
Conte stannar men är inte alls lugn. Han klagade på försäljningarna av Matri och Giaccherini och när säsongen startar 2013-14 så tänker han att detta är hans sista år i Juve och Antonio började se sig omkring. Erbjudanden saknades verkligen inte, Milan var där, även Inter och olika Premier League-lag.

Conte - en man som bara är med för att vinna

Tack vare den otroliga förlusten i Florens (20 oktober 2013, 2-4) så exploderade inte den påbörjade krisen än. Det som såg ut att vara början på slutet, blev istället en nystart på något som skulle sluta med alla tiders rekord. En period så intensiv att det inte fanns tid över att tänka på framtiden. I mars 2014 så var scudetton i princip Juves. Conte går till Beppe Marotta: ”Kretsloppet är över, jag är trött, jag vet inte om jag fortfarande kan motivera laget att hålla sig på dessa nivåer”. Ledarna i Juve vill nog inte tro på det de just hörde och de ber honom tänka över saken. Att försämra situationen ytterligare var matchen Sassuolo-Juve (28 april) och Juve-Benfica (1 maj). Juventus åker ut mot portugiserna och förlorade därmed möjligheten att kunna spela finalen hemma på Juventus Stadium. Det var en enorm missräkning. Conte tog åt sig all den kritik som riktades mot honom för detta. Inte nog med att han tog all kritik som kom från media och press så tog han även all kritik som kom från de egna leden, bland de egna fansen, en kritik om hur han skötte saken om de ordinarie spelarna, vem som skulle sparas eller inte samt framför allt för det europeiska misslyckandet. Det var en kritik som sved, speciellt för en vinnare som Conte som inte ens vet hur man stavar till ordet förlust.

I Rom, den 10 maj, så yttrar han den meningen som skulle reta gallfeber på Agnelli: “Man träder inte in på en restaurang med bara 10 euro i fickan när det billigaste där kostar minst 100 euro”. Presidenten ville trots det inte skapa en konflikt. Man kom överens; först gloria och fest, sedan kan vi diskutera. Men Agnelli vill inte heller stå där med byxorna nere. Under tiden så förhandlar klubben med Sinisa Mihajlovic som en eventuell ersättare till Conte. Sinisa åker till Turin för att träffa presidenten. Till Sampdoria säger han att den 20 april så kommer han att avslöja sin framtid. Den 19:e så är det ett möte mellan Juve och Conte som lägger korten på bordet: ”Jag lämnar in, jag är trött, jag sover inte längre om nätterna”, svarade Antonio till klubben som ville förlänga hans kontrakt (som skulle upphöra 2015). Men det som hindrade honom att ta steget fullt ut var att han upptäckte att klubben redan hade en ersättare redo. Den tanken stod han inte ut med, det störde honom väldigt mycket. Om man ser på det såhär så vore det nog det klokaste att ge sig av redan då, men här träder det in även in känsliga aspekter och kärlek för färgerna. Lösningen blev en slags kompromiss: ”Vi får se hur det går, om sex månader kan vi diskutera om det igen”. På Juves officiella twitter kom några korta rader som lugnade ner situationen utåt: ”Tränare 2014/15, Conte”.

Conte med Marotta och Agnelli

Conte går på semester med tanken att slappna av helt, att bara dra ur sladden och äntligen få ägna sig åt sin familj, som kanske är de som drabbats hårdast av Antonios stressade liv och som hoppas på att han finner ett inre lugn. Det hoppades även Juve på. Men… han släpper inte greppet, han ringer i ett och vill diskutera. Han intresserar sig för allt, till och med kommunikationen. ”Vi måste förbättra den”. Ber om att få två nya spelare; Sanchez och Cuadrado. Den förste hamnar i Arsenal för 42.5 miljoner Euro och med en lön på 7 miljoner Euro. Omöjligt för Juve att konkurrera med. Samma sak för Cuadrado… för där, förutom pengarna, så har man ju den fientliga aspekten man har med Fiorentina att brottas med. Inga av alternativen kan tillfredställa honom. Till slut så bestämmer man sig för att vänta på att Conte kommer tillbaka från sin semester för att diskutera om spelarmarknaden mellan fyra ögon. Men detta gör man samtidigt som Iturbe plötsligt försvann från Juves radar.

På måndag beger sig Conte till Marotta: “Jag känner inte för det längre, jag klarar inte av att fortsätta. Vi bryter kontraktet här och nu”. Varje försök att få honom att ändra mening blev fruktlöst. Det är över… finito! Conte tillkännager genom Juventus Channel sitt avsked, han nämner Andrea i sitt tacktal, men inte Marotta, Paratici och Nedved. Agnelli nämner i sin tur Conte vid namn i sitt offentliga brev: ”Käre Antonio”, ovanligt bara det för en man i hans position. Det finns de som misstänker att Conte ville försätta Juve i svårigheter med tanke på det plötsliga avskedet trots en tidigare överenskommelse. Troligtvis så förhöll det sig inte så, men det var just i en sådan situation som Juve nu befann sig i.
Sanningen kommer kanske aldrig fram, kanske om 10 år när man bläddrar igenom någons självbiografi, men för tillfället så finns det bara detta att gå på.

Antonio lämnar inte för gott, banden är för starka för det - Arrivederci Mister

Efter att Conte lämnat sade han: ”Det är bara ett ”på återseende”, jag återvänder till Juve!”. Sagan är inte slut…

Fino Alla Fine!
/Lorenzo