söndag 28 maj 2017
Arturo-vidal-omslagsbild

I Vidals hjärta – Del 2/3 – Debuten, hästarna och målgestens ursprung

Om Arturo vet vi redan mycket; han är en campione (mästare), en goleador (målgörare) och en ledare i Contes Juve. Men för att lära känna honom ännu bättre är man tvungen att bege sig till andra sidan Atlanten, till Victoria där han är född, och till San Joaquin där han växte upp, till fotbollslaget i Rodelindo och till hans stall, Alvidal, där han sysslar med en av sina allra största passioner, hästar. “I Vidals hjärta” kallar vi denna artikelserie och här kommer del 2 av 3 som är berättelsen om debuten, hästarna och målgestens ursprung:

Flytten till San Joaquin
Vidals upplevde sin hemskaste tid under sin uppväxt. Hans pappa led av personliga problem och hans föräldrar beslöt sig för att skiljas åt. Arturo flyttade tillsammans med sin mamma och sina syskon till San Joaquin som var ett kvarter inte långt ifrån La Victoria. Där satte legendarerna från revoltens dagar inte längre sin prägel utan där återfanns legenderna istället på fotbollsplanen.  Med åren så växte det fram mer än hela 47 berömda fotbollspelare i San Joaquin. Den förste av dem (idag ett hemskt minne för alla italienare) var Leonel Sanchez. År 1962 visade han upp sina talanger i det så kallade ”slaget om Santiago” där han i matchen mellan Chile och Italien med en rak och precis höger knockade mittfältaren i det italienska landslaget, Humberto Maschio. Det var inte nog där utan Sanchez följde upp med en annan knock på försvaren Mario David som också fick smaka på samma medicin.

Rodelindo Roman

Från San Joaquin kommer också andra välkända spelare som Ivan Zamorano som också är grundaren av en skola i Santiago kallad ”Escuela Bam Bam Zamorano”. Även Chiles egen ”Maradona”, Luis Jara kommer härifrån. Han spelade på sextiotalet i Sampdoria, Modena och Verona och i matchen, eller snarare ”slaget om Santiago”, var det han som med ett skott från 30 meters avstånd sänkte ”Gli Azzurri”. Matchen vann Chile med 2-0.
Även spelare som Fabian “El Poeta” Orellana, som gick till Udinese och som idag spelar i Celtic Vigo, fyller detta rikliga galleri av mästare från San Joaquin.

Passande nog så var det just framför denna anläggning och där fotbollslaget Rodelindo Roman hade sin hemmaplan som Vidals mamma Jaqueline fann sitt nya hem. Rodelindo hette alltså kvarterslaget och detta lag kallar Arturo själv för:
”Laget i mitt hjärta och klubben som såg mig växa upp.”
Än idag så står planen kvar, men mer som en förgård till det relativt blygsamma men värdiga hemmet, där denna så starka kvinna förtjänar allas beundran för att på egen hand uppfostrat fyra vilda pojkar.

Arturo (inringad) i Rodelindo Roman!

Debuten i Rodelindo Roman
Vart än Vidal skulle bege sig så var han tvungen att passera en av de två portarna till planen i Rodelindo. ”Det är egentligen ingen riktig fotbollsplan, utan en bädd av stenar, där målvakterna spelade på ett underlag där det räckte att man siktade lågt för att göra mål, för ingen vågade kasta sig”, sade Don Hernan på ett roat sätt. Han var en av grannarna och pappa till en annan känd spelare från San Joaquin vid namn Alejandro Escacona som spelade, i alla fall för en kort tid, i Torino, för att sedan gå till River Plate, Benfica och till slut, Gremio.
Med Vidal i laget kunde Rodelindo sluta bekymra sig, i alla fall för några år, inför derbymatcherna mot de båda fruktade lagen Juventud La Serena och Municipal San Miguel.

Vidal tillsammans med sina allra bästa vänner hemma i Chile

Få vet att Vidals band till kvarterslaget är väldigt starka än idag trots att han blivit en professionell spelare. Även när han var ordinarie i Coppa Libertadores med Colo-Colo, så passade Vidal alltid på att i all hemlighet hälsa på sitt forna lag i San Joaquin för att där kunna dra på sig sin mest älskade tröja och för att spela en stund med sina forna kamrater, mitt bland stenar och grus. I en gammal intervju för sju år sedan så sade Contes idag ledande spelare:
– ”Mina hårda nickar har jag lärt mig i Rodelindo.”
Idag har platsen blivit ett slags fristad tillägnad Re Artu med planscher, foton och autografer överallt. Även maxiskärmar, grill och ett pingisbord är en del av inredningen för denna klubb där ölen och de grillade biffarna är de ständiga följeslagarna när det är dags för match med Juve på TV. Ett lag, och detta ska man komma ihåg, där Arturo nyss förlängt sitt kontrakt ända tills 2017. Totalt landar lönen på 4.5 miljoner euro om året… och det efter skatt! En siffra som man omöjligt kunde föreställa sig, inte ens i vildaste fantasin, när han spelade på denna steniga grusplan hemma i San Joaquin.
Vidal med sitt gamla lag Rodelindo

Passionen för hästar
Kärleken mellan Arturo och Rodalindo är ju onekligen fullständig, men det hindrar inte hans kärlek och passion för hästar att vara stor den med. Hans hästar som han har i sitt stall som kallas för ”Stud Alvidal” bär på exakt samma färger som det som en gång var hans första riktiga fotbollslag, alltså precis som bilderna ovan avslöjar; vitt och grönt. Innan Arturo blev den berömde ägaren av detta stall, och hans vackra och ståtliga hästar fick börja träda in på banan med ögonskydd broderade med ett stora A eller V (Arturo Vidals initialer), så var Arturo bara en enkel liten grabb som tjänade lite extra på att städa i stallen och då och då rida någon häst och putsa en sadel. I Chile är hästsporten nästan en nationalsport och i landet finns en av Sydamerikas största galoppbanor där tävlingen ”El Ensayo del Hippdromo de Chile” (som är jämförbar med världsberömda ”Kentucky Derby” i USA) äger rum.
Hela familjer beger sig dit med fulla matsäckar för att tillbringa dagar åt att grilla, äta, leka, spela kort, dricka och naturligtvis titta på tävlingarna. Det gällde också både för Vidals och Pardos familjer som än idag inte missar en enda tillställning.

stall
Arturo räddades från en medioker karriär som jockey tack vare Don Enrique Carreňo som var en riktig ”guru” på Club Hippico. På den tiden var han Vidals arbetsgivare och en eftermiddag tog han Vidal till sidan och förklarade:
– ”Detta är inget för dig, min pojke. Du har en framtid inom fotbollen.”
Vem vet om han redan på den tiden visste vad han sade då just den pojken skulle bli en av världens bästa mittfältare och spela 50 matcher med sitt Chile!
en av Vidals hästar

Arturos vän, jockeyn Nicola
Vidal tog emellertid bara halvt till sig detta råd. Efter att han hade vunnit tre mästerskap med Colo-Colo och innan han 2007 skrev på kontraktet som innebar att han under en viss period blev den dyraste spelaren i Chiles historia (11 miljoner dollar för att gå till Bayern Leverkusen), så återvände han till Club Hippico för att på plats köpa sin allra första häst ”Bubierca”. Han släppte alltså inte hästarna helt och idag är Arturo en stolt ägare till över 40 vackra hästar. Man kan nog påstå att han investerat sina pengar på ett rätt sätt. Det återstår dock såklart att generera vinst från denna investering och för att göra det så måste han sikta på att vinna stora klassiska mästerskap som ”Triplice Corona”. Marco solis, krönikör på en av de största sporttidningarna i landet, ”La Cuarta”, sade detta medan han svepte med blicken över banan där han en gång såg Arturos bäste vän dö i en tragisk olycka under en tävling:
– ”Nicola Inda var en av de mest lovande Jockeys i landet.”

Tidningsartikeln om Vidals vän som omkom i en tragisk olycka
Arturos vän som var ungefär lika gammal som han själv red på en av Arturos hästar, de var båda uppfostrade av samma moder. Sen hände det, klockan nio på kvällen den 27 maj 2011 så var Nicola inne på sin sista runda och sin sista tävling för säsongen när han med nummer 16 på tröjan låg fyra. Victor Miranda med hästen “Nobile Origine” som låg före Nicola föll just när han kom ut från kurvan strax innan mållinjen. Nicola på sin häst “Brightly Son” hann inte styra undan eller bromsa upp och körde bokstavligen över sin kollega och hans häst. Följden var att alla de andra som kom strax efter gjorde samma sak. Fullkomligt massakrerade efter att de sex andra hästarna föll över dem så reste sig Brighty Son på benen skakade om sig ett tag sedan sprang han först över mållinjen, men utan sin Jockey Nicola som fick föras till sjukhus i koma. Denna koma som varade i 5 dagar, under vilka Vidal aldrig lämnade sin vän ensam där i rummet på sjukhusbädden: ”Arturo var den siste som såg Nicola i liv”, preciserar Vidals mamma Jaqueline.

Än idag när Vidal gör mål och sätter händerna bakom öronen för att höra publikens jubel, så gör han det för att repetera exakt samma sak som Nicola alltid gjorde när han först tog sig över mållinjen.
Arturo Vidals målgest som även är en hyllning till gamle vännen Nicola som omkom i en tragisk tävlingsolycka

Fino Alla Fine!
/Lorenzo, Riham

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *