onsdag 24 maj 2017
Arturo-vidal-omslagsbild

I Vidals hjärta – Del 1/3 – Berättelsen om mamma, pappa och vännerna

Om Arturo vet vi redan mycket; han är en campione (mästare), en goleador (målgörare) och en ledare i Contes Juve. Men för att lära känna honom ännu bättre är man tvungen att bege sig till andra sidan Atlanten, till Victoria där han är född, och till San Joaquin där han växte upp, till fotbollslaget i Rodelindo och till hans stall, Alvidal, där han sysslar med en av sina allra största passioner, hästar. “I Vidals hjärta” kallar vi denna artikelserie och här kommer del 1 av 3 som är berättelsen om hans mamma, pappa och alla vännerna:

Arturo Vidal

Mamma Jaqueline
Jaqueline har blicken på teven där video med Vidal visas och samtidigt säger hon:
– ”Min son Arturo kommer från en annan planet, så har jag alltid tänkt.
Allt runt omkring henne har han skänkt henne, huset i det eleganta kvarteret i Santiago del Chile vid foten av Andernas enorma bergskedja, rosenkransen i massivt guld som hon bär runt halsen, den parkerade bilen utanför och mycket mer.
Han bestämde sig fort för att bli en mästare då han en dag såg sin stackars mamma än en gång återvända hem efter dagens hårda slit:
– ”Jag städade och strök hemma hos andra familjer, den gången var jag verkligen slut. Han hjälpte mig ta av mig skorna och sade till mig att inte bekymra mig, att pengar snart inte längre skulle vara ett problem.”
På den tiden var Arturo Erasmo Vidal bara en liten pojke som bara hade en enda sak i huvudet… nämligen fotbollen:
– ”Han kallade bollen för sin ”toy”, som om den vore den enda leksaken som fanns i världen. Om han inte hade den mellan sina fötter så letade han överallt efter en.”
Efter att ha gjort tre mål och därmed sitt första hattrick i Champions mot FC Köpenhamn den 22 november förra året, så tog Vidal med sig bollen hem till Chile och på så sätt visade denna man sin tvångstanke om bollen, en sak som aldrig försvunnit, trots att han redan hållit sitt löfte till sin mamma gällande pengarna.

Sonen från ”La Victoria”
Det har gått många år sedan tiden i “La Victoria”, men Re Artu (Kung Arthur) glömmer inte bort någon.
Leverkusen eller Turin? Det spelar ingen roll… för så fort den bästa mittfältaren i Serie A får möjligheten till det så återvänder han hem till Santiago för att hälsa på det dammiga kvarteret i den södra delen av staden där alla i hans släkt fortfarande bor. Hans 4 bröder, hans “tusentals” kusiner, barnbarnen, alla föräldrasyskon och alla hans vänner.
Arturo som var det andra barnet till Erasmo Vidal (pappa) och Jaqueline Pardo (mamma) föddes den 22 maj 1987. Hans pappa ville att han skulle heta som honom, men strax innan födelsen så dog Arturos morfar i en tragisk olycka på sitt arbete. Han var en sophämtare och krossades till döds i sophämtningsbilen. Därför valde de att kalla honom för Arturo, vilket var morfars namn.
På den tiden var familjen fortfarande enad och de levde i det fattiga slumområdet ”La Victoria”, den mest överbefolkade stadsdelen i huvudstaden och ett område som föddes långt innan de spanska erövrarna bosatte sig i Sydamerika. Den 30 oktober 1957, så var familjen Vidal en av de cirka 1 200 familjer som desperat sökte ett hem i dessa små torftiga marker där man konstruerade små skjul av plåt och stenar. När Arturos pappa var ung och La Victorias invånare gjorde motstånd mot regeringens polismakter med Molotovs och stenar så var det många civila som satte livet till mot regeringens försök och angrepp för att på allvar tömma området. År 1973 blev Chile en diktatorisk stat under ledningen av den fruktade Generalen, Pinochet och det var just en av hans Generaler som föreslog att man skulle bomba sönder hela det ”förbjudna” området. Det var dock en plan som turligt nog stoppades i tid.

Vidals första lag, Rodelindo

Den första fotbollsplanen
Vidals hem finns fortfarande kvar på gatan ”Stella Bianca” (vita stjärnan), samma stjärna som man idag finns på Chiles flagga. På den tiden var Vidal tvungen att promenera genom ett par kvarter för att ta sig till fotbollsplanen och på denna väg fick han bland annat passera ”murales” (väggmålningar) med Salvador Allende som än idag står där väl synliga.
När Vidal återvände hem så var han alltid mycket smutsig och då skrattade hans morbror Ricardo åt honom. Ricardo gav honom ett öknamn som för alltid etsat sig kvar i Vidals minne… nämligen ”Jordätaren”.
Vidals farmor var naveln i familjen. Hon lagade mat till ett helt kompani av släktingar. Från hennes kastruller så gav hon mat till över 20 barn och hemmet blev en enda explosion av glädje och trygghet.

Köket med en Vidal-plansch

Luis, som är en kusin till Vidal skrattar när han tänker tillbaka på när de alla var barn och tillsammans gick på fester och han säger följande:
– ”En gång var vi tvungna att ta med Vidal hem till oss istället, så smutsig som han var. Om någon sade att han spelade för Colo-Colo så var inte det till någon större hjälp precis, tvärtom!”

Svårt att tro på idag när alla barnen i området bär på samma frisyr som Arturo…

Vidal är idag en riktig idol

”El Cacique” valde Vidal som då bara var 12 år gammal och lät honom först ”spela som mittback, och därefter som vänster ytterback”, säger hans pappa, som var den som först av alla lärde sin son rörelserna och dribblingarna. Pappa fortsätter:
– ”Han debuterade som ordinarie dagen efter att hans farmor dog. Han kom till begravningen, men omedelbart efter ceremonin så sprang han till plan för att spela sin första match mot Antofagasta.”
Efter några år, när Arturo spelade i det legendariska laget tillsammans med Alexis Sanchez, Jorge Valdivia och Humberto Suazo, så sade tränare Carlos Borghi att Vidal skulle bli den ”bäste liberon i världen”.
”El Bichi såg rätt, trots att han misstog sig på rollen, för Arturo kan spela överallt, i försvaret, på mittfältet och i anfallet”, kommenterade Juan Antonio Torres, en journalist som intervjuade tränaren på den tiden.

Grande Arturo Vidal har alltså en fantastiskt intressant historia som innehåller svårigheter och sorg men även succé och framgångar. Men det tar inte slut nu för Vidals hjärta är större än så och snart kommer del 2 av denna artikelserie som vi kallar för “I Vidals hjärta”. Del 2 kommer att mestadels handla om fotbollslaget där han växte upp i, Rodelindo och passionen för hästarna.

Fino Alla Fine!
/Lorenzo, Riham

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *