torsdag 19 oktober 2017

Här har ni honom, Fernando Llorente, den ”gode jätten” som föredrar fötterna framför huvudet!

Kom till Juventus gratis, men började genast göra sig känd som liten baby. Detta är hans historia:
Han var en blond pojke, lång och smal. Trots att han föddes i Pamplona så levde han i Rincón de Soto, en liten stad i Rioja, känd för sin frukt- och grönsakshandel. Familjen Llorente var passionerad i  ”Corrida”, tjurfäktningar. Pappa Llorente arbetade som slaktare på det lilla torget i Calahorra, den största staden i området. Fernando började med fotbollen redan vid nio årsålder med Funes och River Ebro, småklubbar i hans Rincón de Soto.
Llorente2
Fernando Llorente började genast hävda sig. Han var skicklig och visade  sitt fina målsinne tidigt. Främst med fötterna för han var inte speciellt duktig på att nicka in mål. Den då unge Llorentes handlingar passerade inte obemärkt och flera spanska lag var genast ute efter honom. Speciellt två, Barcelona och Athletic Bilbao. Han valde Bilbao, framförallt för att den tidens ansvarige för Bilbaos ungdomsektor, José María Amorrortu, hela tiden insisterade  om att han skulle komma till den Baskiska klubben. Han kom dit i 1996.

Llorente9
Babystjärna — Han var bara 11 år, den yngste i familjen när han separerades från sin familj, och det blev inte en enkel sak precis. Athletic fann en bostad åt honom i en ny familj, Benito Zabala i Getxo, ett rikt kvarter i utkanten av staden Bilbao. På nätterna grät han: ”Jag grät mycket de första åren. Det är mycket svårt att lämna din familj när du bara är 11. Mina föräldrar förlorade min barndom genom att välja att skicka mig till Bilbao.” Men det nya förhållandet med den nya familjen blev ändå extraordinärt. Ett år efter hans inflytt så dog modern i den nya familjen av cancer och Fernando tog detta väldigt hårt.
Fernando blev en av de unga spelare som ingav mest förhoppningar i Athletics ungdomssektor, klubben har ju alltid varit väldigt noggrann med arbetet i ungdomssektionen.
Han gjorde hela ”vägen” i Spaniens ungdomsturneringar. Llorente spelade först för Baskonia, ett satellitlag till Athletic Bilbao och som spelade i den tredje divisionen. 20 år gammal så debuterade han då äntligen i A laget. Fansen såg i honom en verklig ”jätte”, men en snäll och vacker sådan. 1,95 lång, men med en fysik som ännu inte var riktigt utformad. Llorente började i Athletic och hade med sig fansens entusiasm. Men denna tillgivenhet varade inte länge. Laget befann sig i stora svårigheter att göra sig ett namn i den högsta serien. Med följd att man ofta bytte tränare, där ibland Javier Clemente, hjälten från lagets triumfer på 80 talet och före detta tränaren för Spaniens landslag. Berömd för sitt direkta spela utan några ”krusiduller”. Clemente såg i Llorente en för bräcklig och känslig spelare och förvandlade honom till sitt främsta mål för sina egna kritiker. Han anklagade honom för att vara en ”mjukis” och räddhågen spelare, speciellt i luftområdet. Han kallade i en nedsättande ton Llorente för ”Fernandito”. En hemsk period för Llorente, som på grund av detta ville lämna laget.

Llorente1
Vändningen med Caparros
Joaquín Caparrós lyckades med det Clemente misslyckades att göra, nämligen att värdesätta Llorentes kvalitéer. Den nye tränaren föredrog ett spel som baserade sig på långa inlägg och med en huggorm i målområdet. Han såg i Llorente den perfekte spelaren för denna roll. Llorentes karriär fick en ny vändning, en radikal sådan. Plötsligt så befann han sig i centrum av Atletics universum. Under tiden så hade Llorente byggt upp sina muskler och stärkt sin fysik. Under de fyra år som Caparrós ledde laget, så fann Llorente äntligen sin fotbollsmässiga identitet: han definierade sig som en spelare som föredrar att spela med ryggen vänd mot målet, magnifik att ta emot långa passningar och kontrollera dessa med bröstet, skicklig på att försvara och sortera bollen inom målområdet. Trots att han aldrig varit speciellt skicklig med huvudet så har han ändå de senaste åren även gjort sig gällande i luftområdet genom att utnyttja sin längd. Nu, när han är 28, så har han fulländat sin mogenhet. Han debuterade med landslaget under Del Bosque. I ett lag som gjort innehavet och frasering av bollen sin styrka så var han inte en alltför viktig aktör. Men, tack vare hans kvalitéer, så tvingade han laget att tänka om och som började värdesätta Llorentes sätt att spela. Hans egenskaper obligerar lagen att spela för honom, en inte alltför lätt uppgift i en storklubb, men i vissa bestämda situationer så kan just hans fysiska styrka bli en väldigt viktig resurs.
Llorente har två smeknamn, Iraola och Gurpegui, som följt honom i nästan 20 år. Idag är han mest känd som ”El Rey Leon” (lejonkungen), dels för hans vilja att alltid kämpa och för hans härliga hår och frisyr.

Envishet
Hans storebror, Chus, berättade att under hans tid i Barcas Campus, så ville Fernando alltid förbättra sin bollkänsla och försökte att hålla bollen i luften så länge som möjligt. Han klarade bara av 300 gånger i följd, men det räckte inte till för honom. Han blev nästan besatt av tanken och gav sig inte förrän han nådde att hålla bollen i luften mer än 1000 gånger. Men det bara efter många oräkneliga försök.

Llorente4

Till sist, hans eget ”turnummer”  har för honom alltid varit nummer 32, så frågan är vilket nummer han kommer att bära i Juve?

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *