lördag 19 augusti 2017
100 procent Conte

Gästkrönika – 100 % Conte, by S.B

Sportkrönikor skrivna med mycket hjärta kan många gånger vara de mest sagolika att läsa. Likaså kan de vara de mest värdelösa texterna (speciellt när de är skrivna av Interfans). Jag har valt att aldrig skriva om laget i mitt hjärta. Men lördagen den 16:e mars var det svårt att hålla sig borta från att knappa ner några rader om Mister Antonio Conte. Efter matchen mot Bologna alltså. Det hände på tilläggstid, mer exakt en minut från att domaren blåste av matchen. När Conte slängde iväg en kyss till dottern Vittoria, när han slängde upp händerna i luften och jublade över 2-0 ledningen, när han med ett leende på läpparna och glimten i ögat tackade och firade med supportrarna på plats, när han kramade om Buffon och Pirlo samtidigt. Jag får ståpäls nu när jag skriver om det som när jag ser klippet på YouTube för hundrade gången. Det är ju nästan omöjligt att hålla sig borta från tangentbordet när vi har en tränare som Conte vid rodret!

Som Juventussupportrar har vi det senaste decenniet haft det riktigt tufft. Eller kan man ens beskriva åren efter 2006 som tuffa? Vi misshandlades, rånades och blev nedslängda till Serie B på det mest brutala sättet. Vi har stått ut med bland det värsta som kan hända ett fotbollslag. Det finns en annan sanning om Calciopoli men ibland känner jag för att tacka skandalen – tacka Calciopoli för att den gjort Juventus till det hjältelika lag det är idag. En rensning bland ledningen har stärkt styrningen, satsningen på egna produkter har stärkt laget och framförallt har helvetet 2006 stärkt oss supportrar. Stärkt oss supportrar vars hjärtan idag är mer svartvita än vad de någonsin tidigare har varit. Jag är en av dessa supportrar och troligtvis är du som läser en annan. Ytterligare en supporter heter Antonio Conte.

Hans spelkarriär kantades av stora bedrifter, man behövde helt enkelt aldrig oroa sig när han var på plan. Mellan åren 1991 till 2004 i totalt 419 matcher kunde man inte göra annat än att luta sig tillbaka och se Conte slita för vårt Juventus. Hans närvaro garanterade 100 % hjärta och 100 % själ! När han sju år senare presenterades som tränare för klubben pirrade det rejält i magen. Jag blundade och kunde för ett ögonblick se framför mig några av de galna glädjerus som uppstod när han målade i Juvetröjan. Jag kunde också se Champions League finalen 2003 mot Milan. Del Piero prickade Contes panna med ett läckert inlägg. Den stenhårda nicken gick i ribban. Conte var fly förbannad! På sig själv! Vem bättre att leda den gamla damen än en legend, en fantastisk vinnarskalle och framförallt ett Juvefan som Conte?! Vilket annat lag i världen har en av klubbens största supporter på bänken?

Bolognas Pioli beskriver firandet som provokation. Medierna kallar det respektlöst. Här hemma i Sverige håller Clubcalcio delvis med. Jag själv beskriver det med ett helt annat ord, ett ord som kort och gott sammanfattar mina, dina och Contes känslor för Juventus nämligen – passion. Varje gång jag ser Conte in action blir jag lite mer förälskad i denna klubb. Vi brinner för Juventus! Detta blev jag påmind om i matchen mot Bologna.

Jag påmindes också om varför Serie A är bäst i världen. Varför Premier League och La Liga aldrig kan mäta sig med den italienska fotbollen vad nu än den årliga rakningen säger. Jo för att England och Spanien saknar individer som Antonio Conte. När glädjen hos en tränare är lika stor vid en åttondelsfinal i Champions League som en bortamatch mot Bologna eller en hemmamatch mot Parma i ligan – ja då mina vänner tittar ni på fotboll när den är som allra bäst.

Forza Juventus!!!
/Sarol Bandak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *