lördag 18 november 2017

Att växa upp för att bli Juventino – Del 2/3 – ”Juves ryggrad”

Buffons DNA, Bonuccis hälsokost, Chiellinis stränga moder, Pirlos hemmafrisparkar, Vidal och Tevez svåra barndom…
Juventus dominans de senaste tre åren finner sin förklaring även här i dessa historier om platser, om saker och ting som har format dessa individer till att bli det de är idag. För det är även så att genom att gräva i deras förflutna så förstår man bättre vad som gör att man blir en riktig juventino. Detta är del 2 av denna serie som vi kallar för ”Att växa upp för att bli Juventino”. Lichtsteiner, Pirlo och Vidal tillsammans på plan utgör ”la spina dorsale della Juve”, dvs ”Juves ryggrad” på italienska, för när de tre samtidigt är på plan så innebär det nästan alltid en vinst.

Stephan Lichtsteiner
”Borta bra men hemma bäst”
Lichtsteiner
Luzern är huvudstad i kantonen Luzern i mellersta Schweiz, beläget vid Vierwaldstättersjön och Sankt Gotthardsjärnvägen. Det är staden som de flesta turisterna söker sig till när de besöker Schweiz. Här föddes Stephan Lichtsteiner och det var här som han tillbringade hela sin uppväxt och det var detta som bidrog till att han än idag är mycket bunden till denna så vackra stad. Licht säger följande:
”Jag är mycket bunden till mina föräldrar och min bror. Jag söker inte efter några speciella distraktioner i mitt liv, jag tycker om att tillbringa min tid med dem. Varje gång jag har möjlighet att komma hem så spelar vi tennis tillsammans, tar en runda på sjön för att fiska, precis allt det jag gjorde när jag var liten.”
1985 så var Stephans pappa en av grundarna till fotbollslaget AD Liegenswil och han hoppades säkert på att sonen skulle bära deras tröja som anfallare. Men trots att borta är bra och hemma är bäst så gäller inte det när det handlar om ett lag som Juventus.

Andrea Pirlo
”Pirlos hemmafrisparkar”
andrea pirlo
Nu när Andrea har skaffat sig en ny sambo efter att ha varit gift med Deborah, mamman till hans båda barn, så håller Pirlo som vanligt mycket av integritet och diskretion. Det har han alltid gjort, också för att rättfärdiga vissa konstruerade legender och skämt om honom, som den att han skulle tillhöra den etniska gruppen Sinti, en zigenaregrupp, och vem som än påstår det kommer han att stämma för förtal:
”Det är inte för själva påståendet, för det är inget ont i det, men helt enkelt bara för att det inte är sant.”
Vad som däremot är sant är att han är född i Flero, i en liten provins i närheten av Brescia. Hans fader är en industriman som äger ett företag inom järn och stålproduktionen där Andrea dessutom har en liten del då hans eget företag ”Holding AP10” köpte upp några aktieandelar.
Men regissören i Juventus sysslar främst med sin egen vintillverkning; ”Bouget di Marzemino, Sangiovese och Trebbiano” heter några av de vintyper som han fyller upp i sin vinkällare i en mycket gammal vinkällare från medeltiden. Om båda dessa ekonomiska argument säger han aldrig ett ord, för när det handlar om pengar så hatar han egentligen att prata om det.
Men vad han egentligen gillar att prata om är hans barndom och uppväxttid där hans enda tanke var den att en dag bli en fotbollspelare. Han är ju en specialist på frisparkar…. han tränade hemma i vardagsrummet varje dag genom att sätta upp soffan som ett slags hinder och sedan försökte han skjuta bollen över denna för att träffa ett imaginärt mål med ett välriktat skott på väggen bakom denna soffa.
Pirlo växte upp med att titta på videokassetter med olika legendariska spelare med nummer 10 på ryggen, som Maradona och Zico, men han hade brasilianaren Juninho som ledstjärna och läromästare.

Aruro Vidal
”Lugnet efter stormen”
Vidal tränar
Sen så finns det sådana som Vidal, som växte upp i ett svårt och hårt liv, med käppslag över knäna, för det gör mest ont just där och det är ju något som gör att man fort lär sig att istället för att vika sig av smärta, ställer sig upp rak i ryggen och med en framskjuten bröstkorg.
Av sin pappa Erasmo fick Vidal bara för- och efternamnet för att egentligen så hade han aldrig en riktig pappa i sitt liv. För Erasmo, som var en bagagetransportör på tågstationen fanns aldrig med i Arturos liv eftersom han lämnade fru och barn när Arturo bara var 5 år gammal.
Mamma Jaqueline fick ensam fostra fem barn, varav fyra pojkar och en flicka i San Joaquin, en liten förstad väster om Chiles huvudstad, Santiago.
Hon var en mamma som gjorde allt för sina barn, arbetade med en krökt och värkande rygg dag och natt för att se till att barnen mådde bra. Tog alla tillfällen i akt för att ständigt påminna sina barn, på nästan ett obsessivt sätt att:
”Om ni vill nå något måste ni alltid kämpa för det och aldrig någonsin ge upp” berättade Vidal i en intervju för inte så länge sedan.
Man behöver nog inte skriva mer för att förklara varför Arturo på plan alltid försöker ge allt och att han aldrig ger upp för han är ju som en haj som nyss vittrat blod när han stiger in på en plan.

Fino Alla Fine!
/Lorenzo, Riham

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *