måndag 24 juli 2017
antonio-conte

Mister Antonio “Den Förutbestämde” Conte!

Efter att ha vunnit allt som spelare med Juventus så återvände Conte till sitt Juventus för att ta över som tränare och han uppnådde genast stora och viktiga triumfer och han säger:
”Jag sade redan för länge sedan att jag skulle återvända till Juve, som tränare.”

Ett utdrag med en översättning av det viktigaste från den långa och väldigt detaljrika och intressanta intervjun med Antonio Conte i HJ-Magazine, Juventus egen tidskrift, följer nedan:

HJ-Magazine med Conte på förstasidan

Testa, Cuore e Gambe (Huvud, hjärta och ben/fötter) är ju titeln på din självbiografi… är det den perfekta kombinationen bakom Antonio Contes vinster som man eller som tränare?
”Säkert omsluter den mina egna tankar, min idé om fotbollen. Allt startar i huvudet, för det är där det måste fungera först. Jag behöver spelare som kan tänka själva, så det lägger jag mest energi på. Sen har vi hjärtat, utan det så lever vi inte och det behövs för att klara av alla svåra situationer. Till slut har vi benen och fötterna, som du bär med dig i konceptet med träningen och för uppoffringen.”

Contes bok

Hade spelaren Conte allt i lika doser eller var det något som dominerade?
”Jag har alltid velat vara en fotbollspelare och då jag inte innehade samma talang som de stora mästarna så var jag tvungen att använda huvudet för att lyckas. Annars hade jag inte burit denna tröja i över tretton år i detta lag där jag blev kapten och vann allt man kunde vinna. Jag lämnade mitt hem i Apulien för att bli en viktig fotbollspelare, jag ville inte återvända som en misslyckad figur utan som en vinnare.”

Vittoria, för dig ett magiskt ord men det är också namnet på din dotter. Vad är detta, en slags besatthet?
”Det är min livsfilosofi att alltid söka efter segern i allt jag försöker att göra. Denna vinnande mentalitet har jag utvecklat ännu mer i Juve, för som Boniperti säger så är det, det enda som räknas. Och när du en gång har prövat på vissa sensationer så blir det svårt att leva utan. Det pressar dig att alltid göra ditt bästa för att ha en chans att återuppleva dessa känslor som omvandlas till ett slags välbefinnande. Efter en seger så finner jag mig själv i en slags inre fred med mig själv, en lugnhet. Det är ett moment där jag blir belönad för det arbete jag lagt ner och som betalar igen alla uppoffringar.”

Contes dotter Vittoria
Dottern Vittoria med katten…Victor?

När du kom till Juve, hur svårt var det att ”överföra” detta välbefinnande till ett lag som kom från två sjundeplatser i rad?
”Först och främst så hade jag fördelen att redan känna till miljön runt Juve. När jag pratade med Andrea Agnelli så sade jag helt enkelt att bara med hårt arbete och stor uppoffring från alla kan man på kort tid bli konkurrenskraftiga igen. Det hjälpte mig enormt med att återfinna gamla lagkamrater som Buffon och Del Piero, mästare som Pirlo och duktiga fotbollspelare som var ute efter revansch.
Jag hade turen att se att man genast accepterade mitt sätt att se på saken samt mina idéer och mitt sätt att sköta om laget. En tränare lyckas om han är trovärdig, och jag hade ända från allra första början allas förtroende, både spelarnas och klubbens. Det hela handlade om att spela som ett stort lag och inte längre som ett provinslag. Jag sade att om vi nu måste förlora så var det bättre att göra det medan man anfaller än att bara stå där och försvara sig. Jag hade känslan att spelarna inte väntade sig annat än att få höra just detta. Resultaten kom ju genast med en Scudetto som oslagna och finalen i Coppa Italia.”

Den första säsongen var mycket spännande, Hur definierar du den andra och vad tror du håller på att hända i den tredje?
”Förutom spännande vill jag tillägga överraskande och otrolig, för där fanns mycket starka motståndare, att börja med Inter med sin trippel, och att många var skeptiska att Juve började med en tränare som bara vunnit två Serie B-titlar och att man inte satsade på en mer erfaren och känd tränare. Istället så trodde Marotta och Andrea Agnelli på mig. De gav mig en stor tillförsikt och idag kan man ju säga att det var ett lyckat val.”

Hemma hos Conte

Och förra året?
”Vi hade problem i början. Trots att vi fick med oss bra resultat så uttryckte sig inte spelarna som jag ville att de skulle göra. Vi hade dock en hel del tur i vissa fall. Men såfort vi kom in i den rätta dimensionen så vann vi den andra titeln på rekordtid. I Champions hade vi oturen att tvingas möta just Bayern i kvartsfinalen. I Europa är det mycket svårt och för att ta sig till final så måste man göra det gradvis, med tålamod, genom ett vinnande projekt… och det har vi, utan tvekan.”

Nu befinner vi oss i nutiden. Man vill nå den tredje Scudetton i rad, ännu större svårigheter?
”Historien har lärt oss. Med Lippi vann vi 5 Scudetti, vi var tre gånger i final i Europa i följd med en mycket stark grupp, men vi vann aldrig tre titlar i rad. Detta får en kanske att förstå hur svårt det är. Jag skrek ut detta redan i början på säsongen och många var det som fnyste åt det. Vi har aldrig förlorat vår tro, vår idé om fotboll, som är uppbyggd på organisation, intensitet och på viljan att alltid vinna. Ödmjukheten har alltid varit basen för våra succéer.  Sen kan det hända efter två vinnande säsonger att man känner sig duktigare än andra, jag först av alla, men det får inte ta över dina känslor, och då refererar jag inte detta bara till laget men också åt alla de som befinner sig omkring oss, fansen inräknade.”

Contes modell har gjort skola. Tror du att just du öppnat en helt ny väg?
“Jag tror att jag åtminstone har bidragit med min idé om fotbollen som baseras på organisation, inövade spelmönster, hög intensitet och på ett lag som ständigt försöker hålla i bollen, målvakten inräknad.”

Vad är det som har inspirerat dig?
“Först och främst tänkte jag på vad som skapade problem för spelaren Conte, som fotbollspelare och hur man skulle lösa det. Jag menar, att veta vad du skulle ta dig till med bollen när du fick den. Det tog mig ofta 2-3 sekunder att tänka efter och då tog motståndaren bollen från mig. Numera finns det ingen som blir lämnad ensam med sina tankar, det finns alltid en lagkamrat och en idé bakom som hjälper till.”

Contes Troféhylla

Allt föddes under träningarna, som många definierar som jättehårda. Men vad är det som verkligen händer bakom väggarna på Juventus center på Vinovo? För vi har det svårt att föreställa oss en grym och hård Conte?
”Precis, vi har två dagar med fysisk träning, de andra dagarna tillägnar vi oss åt tekniska och taktiska övningar. När man spelar 7 matcher under en månad på en hög nivå så måste man förberedda sig väldigt väl. Jag har aldrig sett en spelare ge 1000 under en match och bara 100 under en träning. Spelarna förstår att allt är organiserat för deras eget bästa.  Spelaren kanske upplever för momentet att det är jobbigt och tungt men när han ser resultaten komma är han mer än nöjd. Ingen har lämnat träningarna med ett leende på läpparna, inte ens under min egen tid i Juve.”

En tränare med muskler, en tränare med hjärna. Är detta bilden på en teknisk och vinnande tränarmodell?
“Absolut. Det måste finnas en psykologisk del i det hela. Jag har ju ett dagligt förhållande med alla 27-28 spelare, staben, läkarna, ledarna, fansen och med media. Då och då måste man ta till olika strategier. Framförallt så intresserar jag mig för att tillämpa den bästa taktiken för mina spelare. De är ju alla så olika, det finns de som man måste väcka upp på ett bryskt sätt för att provocera fram den rätta reaktionen, medan det finns andra där det räcker med att lägga in ett gott ord för att inte förlora dem för alltid. Precis som att det finns moment där det är viktigt att tala, så finns det ibland moment då det är bättre att hålla tyst för att spelaren ska förstå att jag är arg på honom. Det är till stor hjälp att jag själv har spelat fotboll på höga nivåer, men också det att jag läser enormt mycket om psykologi, en sak som jag verkligen tycker om.”

Gruppens grundläggande lagkoncept är ju en sak. Men hur mycket räknas vänskapen mellan tränare och spelarna?
“Det är inte viktigt. Jag föredrar spelare som har hår på bröstet och som vågar säga ifrån, att man ber mig dra åt helvetet när det verkligen behövs. När jag spelade själv hade jag inte många vänner i laget, de verkliga vännerna fanns utanför plan, utanför fotbollen. Men det viktigaste är att spelarna är väluppfostrade och visar respekt för varandra. Här i Juve saknas inget av det, har alltid sagt att jag har turen att få träna ett lag med stora män, redan innan de är stora spelare.”

Conte jobbar framför TV-skärmen

Tränaren för det italienska landslaget i basket, Pianigiani, säger att det behövs spelare med en ”helig eld” inom sig. Håller du med?
“Det är ett koncept som jag redan använder. Den heliga elden är något vi alla bär på inom oss, men skillnaden är att för några är det bara en lite låga, medan det för andra är en ren eldsvåda som ständigt brinner. Tränaren måste vara duktig på att förstå när det blir nödvändigt att hälla bensin på lågorna på de som kanske inte alltid brinner tillräckligt av olika skäl. Utan den heliga elden så kommer man ju ingen vart.”

Du saknar tydligen inte denna heliga eld och det verkar som om du aldrig saknat det heller. Att du lever varje moment med samma intensitet. Ibland verkar det som om du alltid är förbannad och arg på hela världen. Är det en rätt beskrivning av dig?
“Hahaha! Jag är inte alls arg av mig, det är bara mitt sätt att leva en match. Jag misstror de som skrattar eller ler innan an match. Om jag märker att någon gör det så skickar jag genast signaler åt dem. Om du verkligen vill vinna så måste du ha en antagonistisk elakhet inom dig som är utöver det normala. Det finns inga vänner, det är en kamp mellan dig och mig. Att förlora är för mig detsamma som döden. Även när jag spelade så gick jag inte ut på två dagar när jag förlorat, för jag skämdes så. Det finns inget ”imorgon”, det är ”idag”, alltid.”

Är det fotbollen som har påverkat ditt sätt att vara eller hade du ändå bemött livet på samma sätt?
”Vilket yrke jag än hade valt så hade jag bemött det på samma sätt. Jag hade alltid sökt efter det bästa för min karaktär tillåter inget annat. Jag tycker om att ha ett stort ansvar. Om jag saknar pressen på mig så ser jag till att skapa den själv. Om jag ser att allt är lugnt så använder jag kommunikationen för att höja läget på det eller så hittar jag på något under träningarna för att hålla ångan och spänningen vid liv.”

Finns det någon skillnad mellan en spelare och en tränare när det kommer till ansvaret?
”När jag var en spelare så hände det ofta att jag tänkte såhär; jag har gjort mitt, har gjort mål, mitt samvete är på plats. Skillnaden mellan en spelare och tränare är att som tränare kan jag inte bara tänka på mig själv. När jag återvänder hem efter en match så kan jag leka med min dotter, men istället sätter jag på inspelade videoklipp, 3-4 stycken med motståndarnas matcher för att ha allt under kontroll och på så sätt kan vi bättre ta oss an våra kommande uppgifter.”

Du sade redan för två år sedan att du kände dig hemma på nytt. Var du en förutbestämd?
”Jag visste att jag skulle återvända, det har jag alltid sagt. Inom mig så visste jag att jag kunde träna, för jag har alltid känt mig som en tränare. När jag var tretton så tränade jag min brors lag. Även på plan, speciellt under de sista åren av min karriär, så var det inte bara löpning och hjärta. Huvudet började redan fungera som en tränare.”

I vilken grad har dina tidigare tränare påverkat dig?
”De har alla varit fundamentala för mig. Jag har ju haft den stora turen att bli tränad av tränare som Trapattoni, Lippi, Sacchi, Zoff och utan att glömma bort Fascetti och Mazzone. Från alla dessa har jag försökt att samla ihop det allra viktigaste. Fascetti trodde ju mycket på ungdomarna och han tillät ju mig att debutera redan vid 16 års ålder. Jag gjorde samma sak med Pogba. Av Lippi lärde jag mig att ständigt motivera gruppen. Trapattoni lärde mig hur man sköter om en grupp. Av Sacchi lärde jag mig att arbeta med detaljerna i den taktiska organisationen. Sen har jag försökt utveckla min egen idé utifrån mina egna erfarenheter som spelare. Jag frågade mig själv, hur kan jag hjälpa mina spelare som tränare? Om någon inte innehar samma talang som en Zidane, som en Del Piero, så måste man kunna ha tillgång till inövade spelmönster. Det var till en stor hjälp att ha diskuterat med amatörernas tränare, att ha pratat med just de var mycket intressant.”

Conte med dottern Vittoria

Den bästa komplimangen du någonsin har fått?
”När jag träffade mina gamla lagkamrater, de sade till mig att jag fått dem att tänka på fotbollen på ett helt annat sätt, ur andra synvinklar. Men jag kommer aldrig att glömma Buffon och Pirlos ord. Det vackraste är när du får komplimanger som inte tillhör de vanliga. Jag kräver väldigt mycket av mina spelare, men de vet och förstår att jag ägnar mycket tid på min fritid åt dem och jag hoppas att de uppskattar det…”

Hade du gillat att träna landslaget?
”Jodå, det hade varit en härlig utmaning. Som tränare där så har du väldigt lite tid på dig att förbereda det hela, ibland bara 10 dagar för att ge ditt inflytande på spelet. En väldigt svår uppgift men i framtiden hade jag inte haft något emot det alls.”

Hur upplevde du tiden under ditt straff, din långa avstängning?
”När du tvingas utstå mycket stora orättvisor så handlar det om två saker, antingen börjar du anklaga och blir deprimerad, eller så använder du det till att dra ut allt det du har inom dig för att sedan ha det som vapen. Jag reagerade på mitt eget sätt. Min antagonistiska elakhet är ett resultat av det som kringgärdar mig, speciellt de negativa sakerna, som också kan hända bara för att man är Juventus tränare.”

Känner du dig sympatisk eller osympatisk?
”Tror inte att någon som inte hejar på Juventus tycker att jag är speciellt sympatisk. Den som har succé får ju ofta uppleva att han är antipatisk, det blir du för att du alltid försöker försvara dig själv, ditt lag, din klubb och dina egna supportrar. Det ingår i det hela så att säga…”

Låt oss lämna fotbollen ett tag, gillar du att äta? Gå på bio? Tid över för några personliga hobbyn?
”Jag tycker om att äta gott, att gå ut och äta med min fru. Jag älskar rå fisk och skaldjur. I Turin så saknas det inte bra restauranger, tvärtom, och färsk fisk finner man alltid trots att det inte finns ett hav i närheten. Med Elisabetta går jag ofta på bio, jag gillar att blanda mig med folket även när man känner igen mig och vill att jag kanske skriver på några autografer. Turin är en mycket väluppfostrad stad, man lever gott här. Ibland tar vi en liten aperitif på ”Apple One”, min brors bar, som också besöks av många fotbollspelare.”

Contes familj

Hinner du också med att uppdatera dig inom det som rör fotbollen?
”Det är viktigt att ständigt studera. Vår sport befinner sig i en ständig utveckling, mycket har förändrats sen jag själv spelade.”

Har de fyrtioåriga tränarna som du själv, tryckt på för en fundamental evolution för framtida tränare?
”Det finns en ny skola, det finns mer vilja att lämna ett avtryck efter sig på laget, en ny idé om fotboll. I Italien så finns det ju många duktiga tränare just nu.”

Till sist, om du idag skulle vilja se en match där inte Juve spelar, vem skulle du då titta på?
”Bayern München, utan tvekan. Jag uppskattar verkligen Guardiola.”

Grazie Mister för en härlig intervju och låt oss hoppas på fortsatta vittoria-sagor med ditt Juve!

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *