onsdag 18 oktober 2017

Antonio Conte berättar: Elisabetta

Antonio Contes smekmånad är på väg att ta slut och i dagarna så återvänder han till ”verkligheten”.
Conte har ju tre stora kärlekar i sitt liv, tre damer som fyller upp hans hjärta, den gamla damen, Juventus, Elisabetta Muscarello, hans fru, och till sist, den minsta damen av dem alla, hans dotter Vittoria.
Conte berättar här med sina egna ord om när, var och hur han träffade sin vackra Elisabetta, hämtad från hans senaste bok; ”Testa, cuore e gambe”:

En septembermorgon så satt jag i baren på Corso Vinzaglio i Turin, jag var lite halvgömd bakom en pelare. Jag pratade med några av mina vänner och kommenterade de senaste matchresultaten, nu när jag hade lagt skorna på hyllan kunde jag göra det, typiskt barsnack alltså. Tillsammans med oss satt också Gianni, min granne och en Sicilianare av den gamla stampen, rakryggad och stolt, en väldigt distinkt person.

conte10
Plötsligt dök Elisabetta, Giannis vackra dotter, upp. ”Buongiorno allihop”, sade hon, samtidigt som hon sträckte på halsen lite för att kunna se mig bättre då jag var halvgömd bakom pelaren; ”Åh, Antonio, du är också här? Hur mår du då?
”Tillräckligt bra, försöker hålla mig i form”, svarade jag då.
”Ja, det ser man tydligt att du gör”, replikerade hon med ett stort leende. Jag tackade för mig men kände en stor förlägenhet över detta. Men någon i gruppen skämtade och det hela löste upp sig av sig själv. Elisabetta satte sig ner och delade på ett glas med oss andra. När hon till slut reste sig för att gå så frågade jag lite blygsamt: ”Hoppas få träffa dig igen, så kan vi ju ta ett glas tillsammans”.
”Det vill jag mycket gärna”, var hennes svar.
Elisabetta är en vacker tjej, men för mig är hon fortfarande dottern till min granne. Jag känner mycket väl till hennes föräldrar. När jag flyttade till Turin 1991 så hade hon just fyllt 16 år. Jag har i praktiken sett henne växa upp. Under denna period så arbetade hon på oratoriumet och varje gång jag träffade henne så frågade jag om hon fortfarande jobbade kvar där och gjorde katekesen. Våra vägar snuddades alltid vid men korsades aldrig riktigt.

conte5
På den tiden var jag ”ledig”, hade inga fasta förhållanden, och bara några dagar efter mötet med Elisabetta i baren for jag till Brasilien tillsammans med några vänner för att festa runt lite, men även tillbaka i Turin så började jag frekventera nattklubbar och andra inneställen, trots allt, jag tog bara igen allt det jag aldrig förr hade unnat mig, och nu hade jag både tid och pengar för att roa mig lite.
Turin är en stor stad, men inte så pass att det inte gick att undvika att man kunde stöta på Elisabetta några gånger, det var inte så konstigt ändå, ställena var alltid de samma och en kväll när jag stötte på henne på en klubb så passade jag på att upprepa min invit: ”Ge mig ditt telefonnummer så kan jag kanske……”, jag fann inte de rätta slutorden, men Elisabetta fyllde upp dem med att säga; ”Ja, vi kan kanske ta en drink tillsammans”, sade hon med sitt vackra leende, ”när du vill, så är det bara att ringa mig.”
Sagt och gjort, bara några dagar efter det så ringde jag upp henne och bjöd ut henne. Vi bestämde tid och plats. Jag var utan bil just då och lånade min väns bil, en Smart. Tyvärr så hade Elisabetta feber, men beslöt sig för att gå ut ändå. Halvägs till restaurangen så pajade bilen, den sjönk ihop som en punkterad fotboll. Det började regna så vi lämnade bilen där och tog en taxi. Väl framme upptäckte vi att stället var stängt.
För de flesta är det anledning nog att råka ut för ett nervsammanbrott, men inte vi. Vi skrattade hjärtligt åt det bägge två och då närmade jag henne och kysste henne för allra första gången.

conte-3
Vi började träffa varandra oftare men utan brådska och framförallt, utan några som helst åtaganden.
En kväll så hyrde vi en film på Blockbuster för att se den tillsammans hemma hos mig. Just framför porten till mitt hem så började en bil som stod parkerad i hörnan att tuta och blinka vilt med helljuset.
”Cazzo, vem är det som…”
Det var Elisabettas pappa Gianni. Fan också, vi hade ju nästan klarat det, just när vi var på väg upp så dyker denne upp…
”Buona sera Gianni”, sade jag och försökte se så naturlig ut som möjligt.
Med en fast blick som borrade in sig i mina ögon och med ett uttryck som bara en misstänksam pappa kan bringa fram så frågade han rappt: ”Vad gör ni?”
Som tur var så hade jag DVD i min hand; ”Inget Gianni, inget. Vi hyrde den här filmen och skulle just gå upp och se den hemma hos mig”, svarade jag mycket förläget.
”Se upp Antonio, det är min enda dotter.”
”Gianni, ser du denna DVD? Vi var bara på väg upp för att se på den tillsammans, allt här.” Pinsamheten jag kände i den stunden var så stor att den gick att skära i med en kniv.
Hur som helst, vår historia började här och nu.
Första gången jag hämtade upp Bettan hemma hos henne så gjorde jag det med min egen bil, en Porsche. När jag öppnade upp bildörren för henne och när hon satt sig tillrätta så letade hon efter dörrhandtaget.
Jag började gapflabba som en tokig; ”Hahaha..Bettan, det finns inga dörrhandtag i en Porsche!”
Hon glodde på mig lite småsur och sade; ”I vilket fall som helst så tycker jag inte om den här bilen.”
Många frågar sig om vi män är lättpåverkade speciellt när det gäller kvinnor, jag vet inte det, men hur som helst, dagen efter så besökte jag bilsalongen för att se mig om efter en annan bil……..
conte8

Från boken: ”Testa, cuore e gambe” av Antonio Conte.

Fino Alla Fine!
Lorenzo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *