ÄLSKAR DIG, HATAR DIG, ÄLSKAR, HATAR…

“Hat dämpas aldrig av mer hat, det kan bara avväpnas genom vänskap och förståelse.”
– Buddha

Alla fans idag har en gång varit fans som barn.

Det är svårt att exakt minnas när man blev en fan, kanske har vi alltid varit det, för det mesta så har denna passion för fotbollen och för ett lag blivit förmedlad genom sin egen familj, sin farfar, pappa, bror och så vidare…men inte alltid förhåller det sig så.

Ibland är det frukten av en episod, som att ha varit på stadion, att ha sett en match, en speciell mästare spelare, vad vet jag.

Men som barn så lever man fotbollen 360 grader med hela dess positivet där det inte existerar hat eller avundsjuka. Man lever fotbollen på gräsmattan eller grusplanen i kvarteret i hela sin renhet som för barnen är som att spela på San Siro eller Allianz Stadium, en passion som leder dig till att äta och studera medan du har fotbollen mellan dina fötter och så fort du får två minuter över så passar du på att på sparka bollen, ensam eller i sällskap.

Som barn älskar du dina mästare som bär på ditt lags tröja men du älskar vilka mästare som helst, och det oavsett lag. Du följer fotbollen så mycket du kan, du prisar dina idolers bedrifter på plan men även mästarna i andras lag. Du försöker imitera alla som är starka, oavsett var de spelar, de är alla för dig fenomen att se upp till.

Sen växer man upp och momentet är inne där du på din väg möter (oundvikligt) någon som förolämpar dig för det lag du hejar på, där du ser TV program där man hetsar till hat och skapar polemik om vad som helst och för det skapar en naturlig känsla i dig att försvara dig, att försvara det du älskar och på så sätt börjar du att vänja dig vid det och sakta men säkert försvinner barnet ur dig.

De vuxna fansen älskar sitt lag på ett unikt och passionerat sätt, du älskar ditt lag mer än något annat i världen, även mer än din egen fru, din fästmö, din sambo. Laget i ditt hjärta är det enda som du i ditt liv aldrig någonsin kommer att byta ut. Man förlåter allt och beredda att alltid fortsätta älska sitt lag oavsett vad som händer och sker.

Men de vuxna fansen älskar så mycket sitt eget lag och dess spelare att man börjar hata (sportsligt sett) sina motståndare. Förr eller senare så händer det att din idol, som du kanske hade upphängd som en poster i ditt sovrum, plötsligt går över till rivalerna och vad gör du då? Som barn mår du kanske dåligt, jättedåligt men du känner inget hat. Som vuxen är det annorlunda.

Eller som när du i ditt eget lag har en spelare som gått från rivalerna och nu bär på ditt lags tröja. Fotbollen idag är fylld med dessa situationer och sättet att uppleva det skiljer sig från fan till fan men det hade varit härligt att alltid uppleva detta som ett barn som säkert är bättre för sin egen hälsa om inte annat. Men istället så är idag de vuxna fansen inte i grad att leva dessa situationer på ett sunt sätt.

Vi klarar helt enkelt inte av att acceptera att fotbollen idag är annorlunda än igår och att det inte längre är hypotetiskt att en långvarig kärlek för en spelare eller en tränare varar för alltid. Man kan alltid hoppas på det men blir alltid ständigt besvikna.

För att återvända till våra dagar, helt säkert har Contes övergång till Inter och Sarri till Juve varit två lysande exempel på det. Och hur har fansen reagerat?

Låt oss börja med Antonio Conte, sen alltid en symbol för vad Juventus står för, både som spelare och sen som tränare, sen alltid hatat av andra för just detta och som i honom såg djävulen i egen person, allt snack om doping, om de juridiska frågorna, med andra ord, för att vara en juventino, så är han idag, och det bara efter tre matcher, redan den största idolen på San Siro. Say no more…

I början så organiserade fansen till nerazzurri (och det på ett officiellt sätt) sitt obehag att ha en sådan fiende inom sina egna led och de tog rent ut av avstånd från honom, för att just han representerade det ”ruttna” inom fotbollen. Men det räckte med bara tre segrar för att få dem att ändra åsikt, för att förstå vilken passion Conte har för att nå vinsterna. Samma stil och samma sätt som han hade när han levde i Turin, inget annat, hatet förvandlas till kärlek, så där, helt magiskt.

I Turin där Conte var älskad över allt annat för allt det gott han gjort för bianconeri, blev först hatad för sättet han lämnade klubben på, sen följde man honom med en viss likgiltighet, för att sen hata honom på ett nästan överdrivet sätt för att han valt Inter som sin nya klubb.

Låt oss istället ta en titt på Maurizio Sarri, som till skillnad med Conte inte kan anses vara en symbol för Napoli eller Neapel, tre år där kan inte väga så tungt, men han visade under denna relativa korta tid hur han på många sätt tog avstånd från Juve.

Kontroverser, uttalanden om Juves makt, sitt sätt att vara som många i Turin begabbade sig över men som efter fem år med Allegri plötsligt fann honom på Juves heliga bänk. Med vilka resultat? Kyla, skepticism…men ändå redan redo att nu till varje pris försvara en fiende som nu blivit en vän, alla kritiker, allt hånande, för nu är han vår tränare och ska försvaras.

Det rättaste och klokaste är att alltid komma ihåg att vi en gång varit fans som barn, att vi inte vill hata någon bara för att han nu bara är en motståndare, för allt hade då blivit mycket enklare och härligare att sköta om.

Fino Alla Fine!
/Lorenzo


GILLAR DU DESSA ARTIKLAR? STÖD DÅ VÅR VERKSAMHET GENOM ATT BESTÄLLA DIN TRÖJA REDAN IDAG! VI HAR NU UTÖKAT VÅRT SORTIMENT MED BÅDE PIKÉTRÖJA OCH KEPS MED EN BRODERAD LOGG!

Den perfekta gåvan för dig själv, dina käraste, dina vänner och alla vänner som du bryr dig om! Visa hela världen vilket lag du älskar och är för evigt trogen och samtidigt stöder verksamheten här på sidan.❤

Lorenzo Callegari

Jag heter Lorenzo Callegari och Juventus har varit min passion ända sen 1966. Född i Italien, uppväxt i Sverige och flyttade tillbaka hem till Italien 1993 där jag än i dag lever mitt liv.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *