KÄRA RIVALER, GLÖM INTE BORT ATT TACKA!

Uppskattning är en underbar sak: Det gör det som är fantastiskt i andra till vårt också.”
Voltaire

Det vet man. Juventus, förutom att vara Campione d’Italia i fotboll är också Campione d’Italia vad det gäller laget som man hatar mest. Motivet är ganska så förståeligt: ett lag som vinner 8 mästerskap i rad och bara lämnar efter sig smulor till motståndarna, kan ju inte vara annat än ”fienden nummer ett” att slå. Men om vi försöker analysera situationen så förstår man ganska så snabbt att i stället för att hata Juve så borde man tacka dem. Här ska jag försöka förklara varför.

Ända sen 2007 (den sista gången Milan vann Champions) så har man inte undgått att se hur vårt mästerskap, Serie A, bara gått neråt (och det ordentligt sen 2006, när man såg till att Juventus plockades bort från scenen med allt vad det innebar) och har idag förvandlas till, som man säger i England, till en ”Farmer League”, en bondesliga…

Ja, ni förstår nog vad jag menar. I utlandet så ser man på vårt mästerskap som en av de sämsta i Europa, nästan på samma nivå som den franska och tyska och kanske inte ens det.

Och det har man all anledning att göra, för idag är det inte längre som det en gång var då Serie A var kapabla att ställa upp med hela tre lag till semifinalerna i Champions League (2003), Juve, Milan och Inter, och man på den tiden verkligen dominerade i Europa. Idag kan man definiera vår liga som de som alltid bara skyller ifrån sig hela tiden, för jag har aldrig hört någon tränare till en stor klubb efter en match erkänna en förlust och motståndarnas styrka.

Det man gör i dessa fall är att man söker alibi för att rättfärdiga sin egen svaghet, vädret (Mazzarri), omsättningen (De Laurentiis), bara för att nämna några. Och just detta är den största defekten som den italienska fotbollen bär på idag idag. Man tänker aldrig på att man måste förbättra sig själv men bara diskreditera din motståndare genom att försöka se dem att se svagare ut än vad de i verkligheten är.

Bilden som jag har av Serie A efter 2010 är den samma som jag hade för Juventus innan Conte: en liga och en klubb fattig på både idéer och talanger, där de ”stora” lagen slogs om de första platserna med spelare typ Estigarribia och Mexes (med all respekt för dem).

Men när Juventus presenterade sin nya stadion och man gav Antonio Conte nycklarna till bianconeris bänk, så började man se ett ljus i tunneln, hoppet om att återvända att vara den klubb som man en gång var, där alla fruktade oss, där vi var kapabla att slå allt och alla.

Från det momentet började en långsam och konstant process av återfödelse och Juventus började att växa år efter år genom att fortsätta vinna i Italien och att uppnå alltmer positiva resultat ute i Europa, ända tills där vi står idag, med ett lag med en av de mest ikoniska spelarna under detta århundrade (CR7) och ett lag fyllt med mästare och unga talanger.

Detta med att man ständigt förbättrar sig gör helt generellt och oundvikligt att man höjer kvalitén på mästerskapet, där lag som Napoli och Inter inte längre kan nöja sig med att värva spelare av en viss nivå, som Aronica och Jonathan, bara för att nämna några, om de överhuvudtaget ska ha en chans att kunna krossa Juventus hegemoni i Italien.

Faktum är att just dessa två lag har höjt på värdet vad det gäller spelarna under dessa två sista år och som fortsätter med att försöka minska på avståndet upp till Juve genom att som mål ha spelare som James Rodriguez och Romelu Lukaku på siktet, en sak som hade varit absolut otänkbart för bara några år sedan. Om idag klubbar som dessa kan sträva efter spelare på denna nivå så är det enbart tack vare Juventus som sen 2012 trampat på gasen och lämnat alla bakom sig.

Enligt mig så har Juventus tagit över rodret för detta så svaga fotbollsförbund genom att låta alla direkta motståndare förstå att det enda rätta är att man måste följa dem i spåret för att kunna gå mot en ljusare framtid, ljusare än den som man först trodde i början. Så kära antijuventini…istället för att ständigt skjuta blindskott på zebrorna, varför försöker ni inte titta på era egna klubbars utveckling och samtidigt ge bianconeri den uppskattning som de förtjänar?

Det är klart, vägen till att återvända att bli protagonister som förut är ännu lång men jag tror att när man fortsätter att kalla vår liga för en ”bondesliga” i utlandet så känns det rent ut sagt för jävligt, både för oss juventini som för er andra.
Märkligt nog så är det nu en sak som förenar oss. Så ett tack hade suttit fint om inte annat….

Fino Alla Fine!
/Lorenzo


GILLAR DU DESSA ARTIKLAR? STÖD DÅ VÅR VERKSAMHET GENOM ATT BESTÄLLA DIN TRÖJA REDAN IDAG! VI HAR NU UTÖKAT VÅRT SORTIMENT MED BÅDE PIKÉTRÖJA OCH KEPS MED EN BRODERAD LOGG!

Den perfekta gåvan för dig själv, dina käraste, dina vänner och alla vänner som du bryr dig om! Visa hela världen vilket lag du älskar och är för evigt trogen och samtidigt stöder verksamheten här på sidan.❤

Lorenzo Callegari

Jag heter Lorenzo Callegari och Juventus har varit min passion ända sen 1966. Född i Italien, uppväxt i Sverige och flyttade tillbaka hem till Italien 1993 där jag än i dag lever mitt liv.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0