PRATSTUND MED MAURIZIO SARRI

“Det finns medelmåttiga lag med stora spelare eller stora lag med medelmåttiga spelare. Jag jobbar på detta.”

Maurizio Sarri hemma i soffan

Maurizio Sarri i en intervju med tidningen Vanity Fair som utkommer i morgon, den 5 maj, pratar ut om bland annat Napoli men även om sin framtid (Juventus?):

Neapel älskar dig än idag.

”Neapolitanarna känner till den kärlek jag känner för dem. Jag valde att gå till utlandet förra året för att inte gå till ett annat italienskt lag. Professionalismen tar dig sen in på andra vägar och det förändrar inte förhållandet som jag har. Trohet och att ge 110 % av dig själv vart du än befinner dig. Vad vill det säga med att vara trogen? Om klubben en dag skickar iväg dig? Vad gör du då? Fortsätter du med att vara trogen din fru som du nyss skilt dig från? Den siste fanbäraren var Totti, i framtiden så finns det inga andra.”

Vinna till varje pris eller spela bra?

”Konceptet med en seger till varje pris är ett extremt sätt att tänka som gör både fansen och vissa ledare blinda och det är det som oroar mig mest. Det är en sport, det finns ingen mening med att tänka så. Man kan inte vara besviken för en andra plats.”

Tillbaka till Italien?

”Vi italienare känner mycket av vår längtan till vårt land. Du känner att du saknar något i ditt liv. Detta har varit ett mycket tungt år där jag började känna av tyngden av att alla mina vänner befann sig så långt ifrån en, dina gamla föräldrar som knappt hinner träffa dig. Men i min ålder så gör jag bara professionella val. Jag kan inte träna i 20 år till och det säger inte jag men mitt id-kort. Det är mycket jobbigt att vara tränare. När jag återvänder hem till Toscana så känner jag mig numera som en främling. Under de senaste åren så har jag kanske bara övernattat där 30 nätter.”

Om begreppet “Sarrismo” (som nu är ett officiellt ord i de italienska ordböckerna).

”Det är helt enkelt ett sätt att spela fotboll på. Det föddes av smällarna man åkte på. Evolutionen av detta begrepp är en följd av förluster och nederlag. Inte bara inom fotbollen. Efter en seger så klarar jag inte av att jubla. Om jag vinner står jag kvar där med min övertygelse, medan en förlust gör att jag mår dåligt ett bra tag, det gör mig kritisk, det gör att jag tar ett steg framåt. Min sonson visar mig sidan på Facebook om ”Sarrismen och revolutionen”. De roar sig med det medan jag själv är anti-social, jag har inte ens Whatsapp.”

Om stora spelare.

“Det finns medelmåttiga lag med stora spelare eller stora lag med medelmåttiga spelare. Jag jobbar på detta. En riktig stor spelare är en som ställer sig till förfogande för laget, annars förblir han bara en duktig spelare och inget annat.

Vi kan se fenomenala bollkonstnärer överallt idag. Även vid trafikljusen. Men underhållningen roar bara om det är en kollektiv sådan. Om du roar dig för egen skull så blir du less på det hela inom fem minuter.”

Om träningsoverallen på plan.

“Om klubben vill att jag ska klä mig på ett annat sätt så måste jag ju acceptera det. Jag känner en ömhet över mina unga kolleger som tränar lag i Primavera och där de går omkring med en överdriven slips. Ärligt talat, att se det gör mig trist.”

Om vidskepligheten.

“Jag har färre vidskepligheter än de man vill ge mig. Jag har slutat upp med att klä mig helt i svart men har kvar vanan att inte sätta foten på plan och bakom linjerna säger jag; så länge matchen inte är över så stannar jag kvar här.

Förr eller senare så kommer jag även att överge denna vana för på vissa stadion så befinner jag mig på den motsatta sidan till omklädningsrummen och blir då tvungen att trampa på gräset i vilket fall som helst. När jag börjar vinna så försvinner vidskepligheterna av sig själva.”

Om sin vänsterinriktade syn på politiken.

”Inom fotbollen så gör man inte så mycket väsen av det och det mest för att inte få andra mot dig. Men min politiska inriktning är välkänd. Min pappa var en kranförare på Italsider i Bagnoli. Min farfar var en partisan som bland annat räddade livet på två amerikanska fallskärmsjägare som blev nedskjutna av tyskarna och som sedan startade en stor jakt på dem.

Han behöll de båda i sitt hem under två månader och riskerade därmed inte bara sitt eget men hela familjens liv. Det är normalt att jag har vissa idéer men idag så är jag inte längre intresserad av politik. Jag ser dagligen historier om en extrem sorgsenhet. Italien är ett land som slösat och slösar bort sina enorma möjligheter.”

Sarri med sin bäste vän, Ciro

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

GILLADE DU DENNA  ARTIKEL? STÖD DÅ VERKSAMHETEN GENOM ATT BESTÄLLA DIN TRÖJA REDAN IDAG!

Den perfekta gåvan för dig själv, dina käraste, dina vänner och alla vänner som du bryr dig om! Visa hela världen vilket lag du älskar och är för evigt trogen.❤

Lorenzo Callegari

Jag heter Lorenzo Callegari och Juventus har varit min passion ända sen 1966. Född i Italien, uppväxt i Sverige och flyttade tillbaka hem till Italien 1993 där jag än i dag lever mitt liv.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0