KOHERENS, ETT BEGREPP SOM INTE LÄNGRE EXISTERAR!

Vi vet ju alla jättebra, speciellt inom fotbollen, att koherens och minne numera är sällsynta varor. Ett allmänt beteende som man inte bara kan hänvisa till den eller den andra klubbens fans. Det händer lite överallt, från nord till syd, i alla de italienska städerna och utanför landets gränser. Man busvisslar och hatar en spelare, en tränare, en ledare för motståndarlaget, för att sen höja dem till idoler så fort de kommer till ditt lag.

Jag minns än som det var igår när en vän till mig en dag skickade ett sms till mig om att Fabio Capello var klar för Juve (hade precis fått reda på att Umberto Agnelli hade avlidit). Det var 2004 och han tog över efter Lippi.

Jag måste erkänna att jag inte blev speciellt glad över Capello och förblev både kall och oberörd för en tränare som jag aldrig hyst större sympati för och aldrig velat se i Juventus och som bara dagen innan sade: ”Jag aldrig till Juve”. Trots detta så såg jag många juvefans bli lyckliga och nöjda med att han skulle komma till Juventus och som snabbt glömt allt bara för att det var bekvämare så.

Annat var det med Ancelotti och Allegri som man inte beaktade på samma sätt och där man öppet visade sin misstro och även förakt ända från början. För Allegri så förändrades det efterhand till det bättre ända tills idag. För Ancelotti så väcktes aldrig flamman till liv. I dessa dagar så känner jag mig bara så förbryllad vad det gäller den atmosfär som råder kring Antonio Contes ankomst till Inter.

Trots att han ännu inte skrivit på så hyllar fansen till Inter redan honom som om han vore en ny Messias, en slags guru, hemlandets frälsare. Jag hör och läser fansen till Inter, journalister, diverse kommentatorer med ett svartblått hjärta prata och skriva om Antonio Conte och beskriver honom som den absolut starkaste tränaren som finns idag, som den viktigaste tränaren inom fotbollens historia.

Det finns till och med de som var beredda att lämna möjligheten att spela i Champions i utbyte mot att ha honom som tränare för deras lag. Jag känner mig ganska så konfys. Pratar de om samma Antonio Conte som jag känner till? För den Conte som jag känner, den före detta kaptenen i Juventus och sen tränaren som vann Scudetton tre år i rad, var den samma som ALLTID blev kritiserad, alltid ansågs vara en dålig tränare och som i Europa bara klarade av att göra bort sig med Benfica och Galatasaray, en som inte förstår sig på fotbollen som spelas i Europa, att han bara var arrogant, inbilsk som få, antipatisk och framför allt, korrupt och dopad.

Så jag har lite svårt att förstå hur detta nu kan hänga ihop, att alla dessa personer som nu hyllar honom redan glömt bort det de tyckte för bara några dagar sedan.
Är det för att känns bekvämare på något sätt?

Ärligt talat, det är något jag ALDRIG hade varit kapabel till och har aldrig varit det för den delen heller. Jag förstår att allt det som är ”(t)juventino” är fult och elakt, men så fort någon eller något blir ledig så dyker man på den som gamar på jakt efter ett rov. Men här överdriver man. Först Lippi, sen Marotta och nu Conte. Har någon i ledningen i Inter lärt sig knappa in Ctrl+C på datorn?

För när man tänker på hur ofta och mycket de drivit med oss och vårt så kära motto: ”vincere è l’unica cosa che conta” och sen inte gör annat än att ta hem de som står bakom bianconeris segrar gör att man bara kan undra vad de egentligen sysslar med. Men nu är jag för väluppfostrad för att uttala det ordet som beskriver deras beteende.

Som sagt, jag har ju sett fans som på en sekund gjorde en spelare i Juventus till ”deras” kapten, en som bara några dagar innan stod på läktaren och hejade på Juve som alla andra fans och som verkligen representerade Juves stolthet (ja, ni vet vem jag menar).

Och nu måste man behöva se Antonio Conte som en idol för fansen till Inter?
Nej, det är helt enkelt droppen som får bägaren att rinna över. Okej för professionalism, okej för en tränare eller en spelare som innan var en historisk rival, men vad som saknas är lite koherens och anständighet.

Det vore som om jag jublade eller bävade över Sarris ankomst, no way.
Om han kommer, okej, han gör sitt jobb och det accepterar jag, men från detta till att glömma allt det som hänt tidigare (fingret åt fansen till Juve) så finns det först en bro att gå över. Det känns trist att behöva konstatera att det inte längre finns en känsla av tillhörighet.

För fansen är redo att acceptera vem och vad som helst bara för en seger och lika snabbt glömma bort att man ända till dess hånat och föraktat någon bara för att han bar en annan tröja. Det borde ju inte vara så, inte i min värld. Att behöva se Inters segrar och att behöva se deras fans jubla över en symbol för bianconero, en stolthet juventino på deras bänk, är rent ut sagt groteskt.

Vad ska Conte lära dem egentligen? Hur man blir ”juventino”? Say no more…

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

BESTÄLL DIN TRÖJA REDAN IDAG!

Den perfekta gåvan för dig själv, dina käraste, dina vänner och alla vänner som du bryr dig om! Visa hela världen vilket lag du älskar och är för evigt trogen.❤

Lorenzo Callegari

Jag heter Lorenzo Callegari och Juventus har varit min passion ända sen 1966. Född i Italien, uppväxt i Sverige och flyttade tillbaka hem till Italien 1993 där jag än i dag lever mitt liv.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0