PAULO DYBALA STYLE!

När nummer 10 i Juventus, Paulo Dybala, gör mål så gör han sin ”Dybala mask”. Nu tar han av den för en stund och pratar om allt, från början i Argentina, förlusten av sin pappa, förhållandet med CR7: ”Jag har växt enormt den senaste tiden, jag anser mig inte längre vara en pojke men en man.”

“I ARGENTINA SÅ GICK JAG OMKRING MED TRÄNINGSOVERALLEN. HÄR I ITALIEN HAR JAG LÄRT MIG ATT KLÄ MIG VÄL. OCH MIN FÄSTMÖ DRIVER MED MIG FÖR ATT JAG LÄGGER NER MER TID PÅ ATT VÄLJA MINA KLÄDER ÄN HENNE.”

Det fanns en gång ett barn som kallades för ”Pretino” (den lille prästen) för hans tröja som var så pass stor att den såg ut som tunika. Från att vara det barnet så har Paulo Dybala bevarat sitt snälla sätt att vara, hans så rena ansiktsuttryck och denna glädje över att få spela fotboll. Numera är han 25 och känner sig redan som en mogen man: ”Det händer ofta att få höra; ”han är ung, är bara 22”, men inom fotbollen idag så är du i den åldern inte längre ung. Jag har den senaste tiden växt upp en hel del. Jag ser mig inte längre själva som en grabb för jag har gjort erfarenheter som tillåter mig att se saker och ting på ett helt annat sätt, såväl på plan som utanför.”

Dybala föddes den 15 november 1992 i Laguna Larga, en liten småstad längs Ruta Nueve, vägen som går från Buenos Aires ända till Bolivia, ca 55 kilometer från Cordoba. Han har två större bröder, Gustavo och Mariano. Hans pappa Adolfo, son till en polsk immigrant, före detta mittfältare med hårda fötter som drömmer om att en av hans tre söner skulle hamna i Primera División, Argentinas Serie A. Den lille Paulo har två idoler: ”Juan Román Riquelme, för hans sätt att spela och Ronaldinho som alltid var glad.”

Av de har han lärt sig konsten att dribbla: Att dribbla sig förbi en annan är det härligaste som finns inom fotbollen efter att göra mål. Fint, tunnel, leka med bollen: dessa är aktioner som publiken älskar att se. De sydamerikanska dribblar mer än andra för de tillbringar timmar på gator och torg när de spelar. I Italien så växer barnen upp på syntetiska gräsmattor. Och unga spelare med dessa egenskaper så finns det väldigt få idag, förutom då Nicolò Zaniolo och Federico Chiesa.”

Paulo började att spela med Instituto Cordoba, där han fick sitt smeknamn ”Joya”, som han bär med sig än i dag. Bara 15 år gammal, efter hans pappas död, så flyttade han till klubbens eget pensionat.
”Pappa tog med mig till plan varje dag och när han inte längre fanns där för mig så ville jag inte längre åka dit, jag ville bara stanna hemma. Den första tiden var hård och det var mamma och mina bröder som tryckte på för att jag skulle fortsätta.”
Det var just hans pappa som var den förste att tro på honom, på Paulos talang.
”De sista månaderna av sitt liv så sade han alltid att jag skulle bli en fotbollsspelare och det var för mig ett mycket stark meddelande.”

2012, just fyllda 18, så köpte Palermo honom och han gick direkt från Serie B i Argentina till Serie A i Italien: ”Jag flyttade till ett land som jag knappt kände till, utan att kunna språket, för att spela i ett av de svåraste mästerskapen i världen. Det var en stor förändring.”

I Palermo så var Paulo bara en vänsterfotad spelare och förstod ganska så snabbt att det inte räcker för att bli en mästare, så för att träna sin högerfot så placerade han en penna mellan stortån och den andra tån och lärde sig att skriva med foten. En av hans tränare var ju Rino Gattuso, som idag tränar Milan: “Under träningarna så spelade han tillsammans med oss och sparade inte på krutet. Han sade alltid att man skulle åka på smällar för att lära sig att undvika dem; han har hjälpt mig enormt.”

Efter tre säsonger så flyttade han till Juventus för 40 miljoner euro, en siffra som många på den tiden ansåg vara alltför hög. Idag är han värd minst 100 miljoner euro och är en av de mest eftertraktade spelarna i Europa. Sen 2017 så bär han på nummer 10, en tung tröja, som många stora spelare i Juventus har burit på, namn som Michel Platini, Roberto Baggio och Alessandro Del Piero. ”När ledningen föreslog detta så funderade jag på det hela ett tag men man kan egentligen inte säga nej till ett sådant erbjudande. För mig är det både en ära och ett ansvar och måste visa att jag förtjänar den varje dag.”

“ALLA BLIR KRITISERADE, ÄVEN MESSI OCH CR7. DET HÄNDER ATT DU KÄNNER DIG HELT ENSAM, MEN OM DU SPELAR PÅ HÖG NIVÅ SÅ MÅSTE DU VARA FÖRBEREDD. JAG HAR EN MENTAL COACH MEN DET ÄR INTE SOM EN PSYKOLOG. FÖRÄNDRINGAR? JAG GILLAR DET OCH MAN MÅSTE HA MOD ATT TA I DET OCH FÖRSÖKA ÖVERSTIGA SINA EGNA GRÄNSER.”

Livet som fotbollsspelare är som en berg och dalbana, en dag är du den bäste som finns, nästa dag så är du inte värd ett dugg. Att finna en jämnvikt är inte alltid en lätt uppgift. Det händer alla, även mästare som Leo Messi och Cristiano Ronaldo. Efter det som de har gjort i sin karriär så fortsätter man ändå med att kritisera dem. Det finns de som lider mer än andra och de som klarar av att fortsätta som inget hänt, men om du spelar fotboll på hög nivå så måste du alltid vara förberedd. Det finns moment som du känner dig så ensam men varje gång som du träder in på plan så måste du glömma det som hänt förut.”

Vad man gör när man vill dra ut proppen ett tag? ”Jag dricker mate tillsammans med min familj eller så dyker jag ner i min soffa och lyssnar på musik, jag gillar reggaeton”.

Och när man har behov att lätta på trycket? ”Jag har en mental coach men det är inte som en psykolog, det är ett arbete som jag gör för att lära mig nya saker och för att se vad som händer när jag gör det. Jag pratar också mycket med mamma och min fästmö. Först var jag lite blyg och sluten men nu klarar jag av att öppna mig med de som står mig nära”.

Hans fästmö, Oriana Sabatini, är skådespelerska och sångerska hemma i Argentina och är systerdotter till den före detta tennisstjärnan, Gabriela Sabatini. Med åren så har Paulos position på plan förändrats. Han anlände till Italien som en ren anfallare och efterhand så har han backat ända tills att bli, som journalisten Paolo Condò beskriver honom: ”En motorcyklist med en kropp som anfallare och huvud som en mittfältare.”

Paulo säger att han gillar att ändra: ”Jag gillar att pröva på nya saker, att ge sig själv nya mål, på både kort och lång sikt. Man måste finna modet att överstiga sina egna gränser. Att vara rädd är ju normalt, det var jag när jag bestämde mig för att bo långt ifrån min familj och när jag flyttade till Palermo. Även när jag gick till Juve, bara 22 år gammal, en klubb som är en av de starkaste klubbarna i världen, var en risk. Men om du inte kastar dig så kommer du aldrig att få veta om du gjorde ett rätt val.”

På tal om förändringar, ankomsten av Cristiano Ronaldo representerade en halv jordbävning, både för Juventus som för hela det italienska mästerskapet: ”Ingen väntade sig det, inte ens vi i Juve. Vi trodde det var de sedvanliga ryktena som tidningarna skrev om varje dag, speciellt under spelarmarknaden. Cristiano är en enkel kille. Han har ju sin bild, hans personlighet, hans sätt att vara på plan. Men i omklädningsrummet så är han precis som alla andra och gillar att skämta med alla.”

I Paulos garderob så finns det en tröjsamling värd att nämnas med över 300 fotbollströjor. Han började att samla på dem när han var grabb och en gång så bytte han till och med sin tröja med domaren! “När jag kom till Palermo så stötte jag ju på spelare på plan som jag bara sett på TV. Jag frågade dem om de ville byta sin tröja med min. De tittade på mig som för att säga: ”Men vad vill den här?”

Å andra sidan, den som har mer än 28 miljoner follower på sitt Instagram, den näst mest följda efter CR7, så kan man ju inte försumma sin klädstil och bilden av sig själv. ”Först så såg man bara spelarna på plan. Idag så kan alla på det sociala nätverket följa allt det som jag gör innan och efter en match. Jag vet att jag är en modell för många av dem och tror att det är fundamentalt att vara sig själv hela tiden, jag försöker aldrig vara någon annan än den jag är.”

När han gör mål så gör Dybala sin så typiska gest med masken, inspirerad av filmen Gladiatorn, som han själv har sett tiotals gånger. Hade han gillat att bära en verklig mask en gång? ”Jag gjorde det en gång! Det var Halloween och någon hade lämnat kvar den i omklädningsrummet, en mask som den i Scream. Jag tog av mig Juves jacka och med masken på mig så blandade jag mig med folket. Fansen tittade på mig men ingen stannade mig. Det var väldigt roligt…men om någon ber mig om en autograf så stör det inte mig alls, tvärtom.”

Även Paulo är ju en tifoso som alla andra: ”Jag är mycket passionerad av tennis och har alltid beundrat Roger Federer. Om jag inte hade blivit en fotbollsspelare? Som barn så prövade jag med basket. En dag så spelade jag ihop med en kompis som passade bollen till mig. Bollen kom in lågt och i stället för att ta upp den med händerna så sparkade jag iväg den med fötterna och sen den gången så förstod jag att fotbollen var min sport.”

Källa: Corriere della Sera, Style Magazine, maj 2019

Fino Alla Fine!
/Lorenzo

Vill du läsa om liknande saker här på sidan? Stöd då gärna mitt arbete med en välbehövlig donation, liten som stor, det spelar ingen roll, för det hjälper mig att skaffa mer material som böcker, tidningar och tidskrifter!

Lorenzo Callegari

Jag heter Lorenzo Callegari och Juventus har varit min passion ända sen 1966. Född i Italien, uppväxt i Sverige och flyttade tillbaka hem till Italien 1993 där jag än i dag lever mitt liv.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0